Kompetensutveckling och medarbetarsamtal i samverkan - Om kompetensutvecklingsvillkor för kommunalanställda socionomer

Abstract

Den här uppsatsen handlar om kompetensutvecklingens betydelse och utformning för de socionomer som är anställda i kommunalt socialt arbete, belyst både ur organisations- och professionsperspektiv. Jag har formulerat en rad frågeställningar utifrån de tre huvudområdena kompetensutveckling, medarbetarsamtal och samarbete om kompetensutvecklingsfrågor. I uppsatsen har jag undersökt hur socionomernas kunskapskällor ser ut och vilka kompetensutvecklingsmöjligheter som finns och efterfrågas. Jag har även tagit reda på hur viktig kompetensutvecklingen är för socionomerna och vad det är som styr kompetensutvecklingen samt vilka kompetensutvecklingsstrategier som tillämpas. Har socionomerna regelbundna medarbetarsamtal och hur är kvaliteten på dessa? Resulterar samtalen i en individuell utvecklingsplan där hänsyn tas till eventuella kompetensutvecklingsbehov? Jag har också undersökt hur samarbetet ser ut mellan arbetsplatserna och universitet/högskolor/FoU och om arbetsplatsen har ett organiserat samarbete med andra utbildare samt om det finns ett samarbete med andra arbetsplatser när det gäller kompetensutvecklingsfrågor. För att få svar på mina frågor har jag intervjuat ansvariga chefer samt genomfört en enkätundersökning bland samtliga socionomer på tio arbetsplatser i Västra Götalandsregionen. Jag har gjort ett slumpmässigt urval av arbetsplatser i kommuner med varierande storlek. Tre arbetsplatser i storstadskommuner har valts ut med hjälp av strategiskt urval. Enkätundersökningen har besvarats av 223 socionomer, vilket utgör 75 procent av samtliga socionomer på dessa tio arbetsplatser. Undersökningen visar på stora variationer i socionomernas kompetensutvecklingsvillkor mellan de undersökta arbetsplatserna. Oftast är kompetensutvecklingsmöjligheterna bättre på en större arbetsplats eller i en större kommun men det finns fler kriterier som behöver uppfyllas för att socionomerna ska var nöjda med sin kompetensutveckling. Det krävs även kraftfulla chefer med legitimitet i organisationen, en tydlig och väl förankrad policy samt ett visst mått av personlig frihet i valet av kompetensutveckling. Arbetsplatsen måste ha både praktiska och ekonomiska förutsättningar att genomföra kompetensutvecklingen. Vilka strategier man väljer är av mindre betydelse bara de är väl förankrade på alla nivåer. Medarbetarsamtal av god kvalitet är viktiga för socionomernas upplevelse av goda kompetensutvecklingsmöjligheter och en positiv uppfattning om arbetsplatsens kompetensutvecklingsstrategi. Alltför många socionomer saknar fortfarande regelbundna medarbetarsamtal och endast hälften av samtalen resulterar i en individuell utvecklingsplan där kompetensutvecklingsbehovet vägs in. Ambitionsnivån är hög hos de intervjuade cheferna men ännu återstår mycket att göra innan policy och verklighet stämmer överens. De informella kompetenskällorna är viktigast för socionomerna. När det gäller den formella kompetensen efterfrågas längre utbildningar och satsningar på spetskompetens. Både chefer och socionomer efterfrågar ett ökat samarbete med universitet och högskolor samt FoU-verksamhet.