Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård - En litteraturöversikt

Abstract

Bakgrund: Psykisk ohälsa är ett begrepp som rymmer både tillfälliga psykiska besvär och långvariga psykiatriska diagnoser. Samsjuklighet mellan psykisk ohälsa och somatiska besvär försvårar vårdinsatser, då de tenderar att förvärra varandra, samt att samarbetet mellan den somatiska och psykiatriska vården är fragmenterad. Stigmatisering av psykisk ohälsa kan bland annat relateras till okunskap, vilket kan bidra till ojämlik vård och kan hindra individen från att söka vård. Omvårdnad utgör den legitimerade sjuksköterskans specifika ansvarsområde och yrkeskompetens, och arbetet ska bygga på bland annat vetenskap och beprövad erfarenhet i enlighet med sjuksköterskans etiska principer. Tidigare forskning visar att många sjuksköterskor upplever kunskapsbrist i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Personcentrerad vård lyfts fram som en viktig faktor för att anpassa vården efter behov och förbättra vårdens kvalitet och säkerhet. Syfte: Att undersöka sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En litteraturöversikt baserad på elva kvalitativa studier. Datainsamlingen skedde via databaserna PubMed och Cinahl med sökord relaterade till sjuksköterskor, psykisk ohälsa och somatisk vård. Artiklarna granskades enligt SBU:s granskningsmall och analyserades med hjälp av fribergs analyssteg. Resultat: Resultatet presenterades i tre huvudkategorier: miljö och organisation, känslor och attityder samt kunskap och kompetens. Dessa omfattade sex subkategorier: resurser och samordning, vårdmiljön, rädsla, osäkerhet och pliktkänsla, stigmatisering och förutfattade meningar, otillräcklig kunskap samt behov av utbildning och träning. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde utmaningar i vården av patienter med psykisk ohälsa, främst relaterade till organisatoriska brister, otillräcklig kunskap, stigmatisering och känslor av osäkerhet och rädsla. För att förbättra vården behövs mer utbildning, ökad samverkan med psykiatrin och anpassade vårdmiljöer. Genom att stärka sjuksköterskors kompetens och trygghet kan vården bli mer personcentrerad och likvärdig.