“MED DIFFUSA SKADOR ÄR DET SÅHÄR OJ, VAD HAR DU FÖR PROBLEM? VAD KOMMER DU FÅ SVÅRT MED? VAD SKA VI JOBBA MED?” - En kvalitativ intervjustudie om arbetsterapeuters erfarenhet kring rehabilitering av vuxna personer med diffusa hjärnskador

Abstract

Bakgrund Diffusa hjärnskador är en typ av traumatisk hjärnskada och uppkommer då huvudet utsätts för kraftig acceleration, retardation och/eller rotations våld. Diffusa hjärnskador delas in i fyra typer av skador; diffusa vaskulära skador (DVI), diffusa axonala skador (DAI), hypoxisk-ischemisk encefalopati och generaliserad hjärnsvullnad. Följderna av diffusa hjärnskador innefattar fysiska, kognitiva, beteendemässiga och emotionella störningar i varierande grad och påverkar människors aktiviteter i dagliga livet, återgång till samhälle, arbete samt socialt liv. Arbetsterapeuter besitter en viktig roll i rehabilitering av traumatiska hjärnskador och har en unik kompetens för att stödja rehabiliteringen. Syfte Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters erfarenheter av rehabilitering av vuxna personer med diffusa hjärnskador. Metod Studien har utgått ifrån en kvalitativ design med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju arbetsterapeuter. Materialet analyserades genom Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat Analysen gav fyra huvudkategorier med tio subkategorier som beskriver arbetsterapeuternas erfarenheter. Följande fyra huvudkategorier framkom: En växlande utmaning, evidens och personcentrerad intervention, intervention för en fungerande vardag samt inhämta andras perspektiv. Slutsats Studien visade att arbetsterapeuterna baserade rehabiliteringen på den unika patienten och deras situationsbundna sammanhang. Diffusa hjärnskador upplevdes komplexa och kunde bidra med en bred problematik. Arbetsterapeuterna använde sig av bedömningar och aktivitet för att driva rehabiliteringen trots oklar diagnos. En evidensbaserad rehabilitering eftersträvades genom att arbetsterapeuterna inkluderade teori, kunskap från andra områden samt personcentrering. Stöd togs av anhöriga och teamet för en lyckad rehabilitering. Aktivitetsperspektivet var centralt i interventioner och kognition samt aktivitetsbalans lyftes som vanliga områden för rehabilitering.