Uppfattningar om samverkan mellan skola och hem, för att stödja elever med språkstörning

Abstract

Internationell forskning poängterar vikten av samverkan mellan skola och hem för att elever med språkstörning på bästa sätt ska lyckas med sin utbildning, men det råder brist på forskning i svensk kontext. Syftet med denna studie var att undersöka lärares och vårdnadshavares uppfattningar om samverkan mellan skola och hem runt elever med språkstörning i låg- och mellanstadiet. Målet var att öka förståelsen för hur denna samverkan kan förbättras för att på bästa sätt stödja elever med språkstörning. Studiens centrala frågeställning var: Hur uppfattar lärare och vårdnadshavare fenomenet samverkan mellan skola och hem för elever med språkstörning? Semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju undervisande lärare till elever med språkstörning, samt sju vårdnadshavare till elever med språkstörning. De teoretiska utgångspunkterna utgjordes av fenomenografi som grundläggande teoretisk forskningsansats, samt det specialpedagogiska relationella perspektivet och det specialpedagogiska organisationsperspektivet, för att diskutera resultatet. Analysen av intervjuerna gjordes utifrån en fenomenografisk ansats. I analysen av fenomenet kom resultatet att bilda utfallsrummet; Uppfattningar om samverkan, med fem underliggande beskrivningskategorier. Genom att belysa både lärares och vårdnadshavares perspektiv kunde en variation av uppfattningar identifieras. Det framkom att samverkan uppfattas som avgörande för att främja elevens språkliga, sociala och akademiska utveckling. Resultatet visar dock på varierande förväntningar, bristande strukturer och kunskapsglapp som påverkar kvalitén i samarbetet. Specialläraren identifieras som en central aktör i att skapa hållbara samverkansformer, sprida kunskap om språkstörning och bidra till ett likvärdigt och individanpassat stöd. Studien lyfter behovet av tydliga ansvarsfördelningar, fortbildning och en gemensam förståelse för språkstörningens påverkan på lärande, där specialläraren kan fungera som en brobyggare och möjliggöra en mer inkluderande och lösningsfokuserad samverkanskultur.