BARNS UTSATTHET FÖR VÅLD OCH KRÄNKNINGAR I VARDAGEN En kvalitativ intervjustudie med barns röster om våld och kränkningar online och offline

Abstract

Syftet med denna studie är att bidra med ytterligare kunskap kring barns utsatthet för våld och kränkningar i vardagen såväl online som offline, samt öka förståelsen för hur barn uppfattar sin utsatthet och möjlighet att berätta om det för en vuxen på skolan. Vidare undersöks om det framkommer någon skillnad i hur flickor respektive pojkar talar kring dessa frågor. Teori: För att kunna fokusera barns egna röster, deras agens samt aktörskap, används barndomssociologi som ramverk. För att kunna problematisera kring kön i analysen används även genus som begrepp. Metod: I studien används kvalitativ intervjustudie som metod för att på bästa sätt kunna fånga barnens egna röster samt perspektiv. Analysmetoden utgörs av tematisk analys för att på ett utforskande och flexibelt sätt, identifiera olika teman och mönster i den insamlade datan. I studien intervjuades arton barn från två olika skolor och kommuner i Västsverige. Tio flickor respektive åtta pojkar deltog på frivillig basis. Resultat: Efter utförda intervjuer med arton barn på två olika skolor, visar resultatet att barnen generellt talar om våld som något uteslutande fysiskt medan kränkningar och psykiskt våld beskrivs som något som skadar psykiskt. Våld beskrivs som direkta handlingar och kränkningar som indirekta handlingar. Våld är mindre vanligt i barnens vardag med undantag för så kallade skojbråk mellan pojkar. Kränkningar är desto vanligare och drabbar oftare flickor. Trots detta upplever barnen att de vuxna i skolan främst reagerar på samt arbetar förebyggande mot våld. Utifrån ett genusperspektiv framkommer ingen större skillnad i hur flickor respektive pojkar talar kring frågeställningarna. Däremot blir det synligt i barnens berättelser att de tillsammans formar och reproducerar klassiska könsmönster samt normer. Att bryta mot dessa normer ökar risken för att bli utsatt för våld och främst kränkningar.