Internationella standardavtal som handelsbruk i ljuset av NJA 2022 s. 574?

Abstract

Följande uppsats behandlar frågan om i vilken utsträckning de av Högsta domstolen i NJA 2022 s. 574 fastställda bedömningsgrunderna för att kvalificera ett standardavtal som handelsbruk är anpassade för tillämpning på internationella standardavtal i kommersiella avtalsförhållanden. Med utgångspunkt i en rättsdogmatisk metod analyseras varje enskild bedömningsgrund i NJA 2022 s. 574 för att ett standardavtal skall utgöra handelsbruk. Särskild vikt fästs vid huruvida bedömningsgrunderna kan fylla samma funktion när de tillämpas på standardavtal med ursprung utanför den nordiska rättssfären. Genom två fiktiva typfall – ett med internationellt respektive ett nationellt scenario– konkretiseras de rättsliga svårigheter som föreligger. Analysen visar att flera av bedömningsgrunderna är formulerade på ett sätt som presumerar ett nordiskt rättsläge och därmed inte utan vidare låter sig tillämpas på internationella standardavtal. Uppsatsen lyfter därav också att ett mer nyanserat tillvägagångssätt vid prövningen av om internationella standardavtal kan ges rättsverkan som handelsbruk enligt svensk rätt. Det står emellertid osagt huruvida detta är ett önskvärt resultat.