Från problematisk skolfrånvaro till ökad närvaro. En intervjustudie om mellanstadielärares uppfattningar om problematisk skolfrånvaro och närvarofrämjande arbete

Abstract

Problematisk skolfrånvaro är ett fenomen som är en nationell utmaning i skolorna. Då vi i vår vardag möter elever som inte kommer till skolan ser vi ett behov av att veta hur skolan, lärare och specialpedagoger kan arbeta för att förebygga och främja närvaro i skolan. Forskning visar att elever som hamnar i problematisk skolfrånvaro löper högre risk att hamna i psykisk ohälsa och att det kan skapa svårigheter i vardagen. Som blivande specialpedagoger har vi genom denna studie undersökt arbetssätt och metoder som kan främja närvaron. Syftet med studien är att undersöka mellanstadielärares uppfattningar om arbetssätt och metoder som används för att omvandla problematisk skolfrånvaro till ökad närvaro hos elever. De centrala frågeställningarna är: Hur uppfattar lärarna fenomenet problematisk skolfrånvaro? Vilka arbetssätt och metoder uppfattar lärarna vara framgångsrika för att vända elevers problematiska skolfrånvaro till ökad skolnärvaro? Vilket stöd efterfrågar lärarna från specialpedagoger och skolan som organisation? Som metod valdes en kvalitativ intervjustudie där vi samlade in empiri genom att intervjua nio mellanstadielärare. Studiens teoretiska utgångspunkt är Bronfenbrenner (1979) samt Ahlberg (2015) specialpedagogiska perspektiv. Genom dessa perspektiv kan vi söka förklaringar samt förstå lärarnas metoder och arbetssätt. Resultatet i studien visar att kunskapen kring och arbetssättet runt problematisk skolfrånvaro skiljde sig åt på skolorna. En del lärare beskrev ett tydligt arbetssätt som är förankrat i hela verksamheten medan andra lärare uppfattade att de var ensamma och fick driva arbetet själva, med upplevelsen av lite stöd från skolans elevhälsoteam. För att främja närvaron beskrev lärare att arbetet kring att skapa goda relationer med eleverna och att se och uppmärksamma alla elever är av stor vikt. Lärares svar kring orsakerna var olika, en del lärare framhöll orsaker hos eleven själv eller hos vårdnadshavarna. Andra menade att orsaken kan ses i sammanhang runt eleven såsom neuropsykiatrisk problematik, skola och/eller hemmiljö. En slutsats i studien är att arbetet kring problematisk skolfrånvaro är något som behöver tydliggöras för att alla elever oberoende av vilken skola de går på får stöd och förståelse.