En äldreomsorg under tidspress

Abstract

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur staten utövar tidsstyrning av kommuner via riktade statsbidrag. Detta görs genom att undersöka hur staten utövar tidsstyrning genom statsbidraget Äldreomsorgslyftet, vilka andra tidsrytmer som finns i kommunernas arbete med Äldreomsorgslyftet samt vilka konsekvenser tidsstyrningen ger. Teori: I studien används ett tidsteoretiskt ramverk som utgörs av lånade teoretiska begrepp inom tidsstyrningen, där tid, makt och styrning står i centrum. Begreppen klocktid, uppgiftstid och tidsrytmer, har sin teoretiska grund i Adams (1995) distinktion mellan in-time och on-time. Ramverket kompletteras med begreppen anpassning och acceleration, inspirerade av Sharma (2014) och Rosa (2013). Metod: Studien bygger sitt empiriska material på 19 semi-strukturerade intervjuer, var av två genomfördes med tjänstepersoner från Socialstyrelsen samt Socialdepartementet, resterande intervjuer genomfördes med tjänstepersoner från 17 olika kommuner. Urvalet av kommunerna baserades på SKR:s 3 kommungruppsindelning samt andel använt medel av statsbidraget Äldreomsorgslyftet. Intervjustudien kompletteras med en dokumentstudie av regeringsbeslut som behandlar statsbidraget. Resultat: Studien visar att statsbidrag, som Äldreomsorgslyftet, för med sig en tidsstyrning som påverkar kompetensförsörjningsarbetet. Tjänstepersonerna anpassar sitt arbete både i form av ett ökat tempo men också nya arbetsuppgifter till följd av statsbidragets inbäddade tidsstyrning. Anpassningen till tidsstyrningen har också resulterat i en anteciperande förvaltning, där förvaltningen blir lyhörd gentemot regeringens nästa beslut om statsbidrag.