Famlar förvaltningsrätten i blindo? En undersökning av den gällande rätten och den utförande rätten gällande personkretsbedömningen enligt 1 § 3 LSS när det är frågan om personer med synnedsättning

Abstract

LSS är en rättighetslag för personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Enligt lagen finns det tio olika stöd- och serviceinsatser som är menade att tillförsäkra den enskilde goda levnadsvillkor. För att kunna få ta del av insatserna måste den enskilde först bedömas tillhöra någon av lagens tre personkretsar i enlighet med 1 § LSS. Denna bedömning kallas för personkretsbedömning. I uppsatsen utreds personkretsbedömningen gällande personer med synnedsättning. I förarbetena till LSS anges människor med grava synskador som exempel på personer som omfattas av den tredje personkretsen. Därför är uppsatsen fokuserad på 1 § 3 LSS. Det har framförts kritik både internationellt och nationellt gällande tillämpningen av LSS när det gäller personer med synnedsättning. Kritiken handlar bland annat om att personkretsbedömningen görs för snäv vilket leder till att personer med synnedsättning lever osäkert, isolerat och inte får rätt till insatser enligt LSS.

Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka om kritiken vad avser personkretsbedömningen gällande personer med synnedsättning är befogad, det vill säga om personkretsbedömningen är för restriktiv. För att uppfylla syftet undersöks hur den gällande rätten är utformad och om personer med synnedsättning borde ingå i den tredje personkretsen. Detta görs genom en delstudie med ett rättsdogmatiskt tillvägagångsätt. Därutöver undersöks den utövande rätten och om personer med synnedsättning faktiskt ingår i personkretsen, vilket görs genom en kvalitativ empirisk delstudie. 16 förvaltningsrättsdomar från 2024 utgör materialet.

Resultaten visar att det till viss del kan vara oklart på vilket sätt som personer med synnedsättning kan anses omfattas av den tredje personkretsen enligt gällande rätt. I förarbetena nämns de som exempel på personer som ska tillhöra den tredje personkretsen, men samtidigt pekar praxis från HFD på att de inte ingår i kretsen. Därutöver innehåller gällande rätt luckor vad gäller tillämpningen av 1 § 3 LSS. Resultaten från den empiriska delstudien visar på att en klar majoritet av personer med synnedsättning inte bedöms tillhöra den tredje personkretsen. Lagstiftarens intention att personer med grava synnedsättningar ska omfattas av tredje personkretsen har hamnat i skym undan. Detta beror på dels de prejudikat som finns gällande 1 § 3 LSS, dels luckorna i gällande rätt som innebär att förvaltningsrätterna behöver göra egna tolkningar och bedömningar. Således kan förvaltningsrättens personkretsbedömning gå emot lagstiftarens intention samtidigt som att bedömning kan anses vara i enlighet med gällande rätt.