Mellan omsorg och exploatering. En ekolingvistisk fallstudie om människan och naturen i Naturskyddsföreningens medlemstidsskrift

Abstract

Denna uppsats undersöker ur ett ekolingvistiskt perspektiv hur naturen och människan framställs i nio reportage från Naturskyddsföreningens medlemstidning, Sveriges Natur, med fokus på hur språket skapar arketypiska strukturer och värderingar som påverkar läsarens attityder i relation till miljö och naturvård. Resultaten visar att människan skildras som två övergripande arketyper – hjälte/förvaltare och motståndare/hot – medan naturen framställs i gestalterna djur och omgivning/växtlighet, ofta som passivt offer. Den förvaltande människan beskrivs med positiva egenskaper, nära kopplad till naturen och ägnad åt naturvård. Den hotfulla människan, representerad genom företag eller myndigheter, skildras som destruktiv och utgör ett hot mot naturen. Dessa arketyper förstärks genom verbalspråkligt uttryckta värderingar, vilket gör att läsaren kan relatera till den förvaltande människan och fördöma den hotfulla. Naturen realiseras i arketypen som berättelsernas offer, ett levande, känsligt väsen i behov av omsorg och samtidigt en resurs med instrumentellt värde. I några texter bryts den narrativa strukturen, där människan framställs som offer och naturen som den destruktiva kraften, vilket speglar de komplexa relationerna mellan människa och natur. Slutsatsen visar att texterna förstärker och upprätthåller en redan existerande berättelse om naturen som något att skydda från mänsklig exploatering, vilket sannolikt påverkar läsarens världsbild och attityd till miljöfrågor.