Tyst i klassen. Upplevelser av muntliga klassrumsaktiviteter

Abstract

I skolans undervisning ingår momentet tala, vilket vissa elever upplever som oerhört krävande och frustrerande. Under senare tid har kommunikativa färdigheter alltmer betonats som avgö-rande inom utbildning och arbetsliv, men trots att elevers muntliga färdigheter anses så vikti-ga, organiseras undervisningen inte alltid så att elevers muntliga förmågor tränas och utveck-las. De elever som sällan eller aldrig deltar i muntliga aktiviteter i klassrummet, riskerar att inte nå målen och hamnar dessutom lätt i ett utanförskap, stigmatiserade av identiteten som ”tyst” elev.

I denna kvalitativa studie undersöks några elevers upplevelser av muntliga aktiviteter i klass-rum. Frågeställningarna som besvaras är om alla elevers röster blir hörda, hur eleverna upp-levt aktiviteterna och hur man kan öka elevers deltagande i muntliga aktiviteter. Uppsatsens syfte undersöks och blir belyst via intervjuer, samt den diskussion som tolkar resultatet av studien, speglad genom aktuell litteratur i ämnet.

Studien visar att det finns en samsyn hos den litteratur som refereras och de informanter som intervjuats, som handlar om att allas röster inte blir hörda i ett stort antal klassrum, samt att bejakande lyssnande, skapande verksamhet, tidig och kontinuerlig talträning i grupp och en accepterande, engagerad och väl strukturerad undervisning motverkar de svårigheter som an-nars kan uppkomma i samband med att elever förväntas tala inför klassen, både i bedömnings – och lärandesituationer. En pedagog måste både vilja och kunna lyssna, både utåt och inåt, för att vara en öppen och närvarande lyssnare och ledare. Elever som blir lyssnade på, upple-ver att de har lättare för att tala i klassrummet.