Näbbdjurets barn En undersökning av rättsligt föräldraskap genom föräldraskapspresumtionen, särskilt samtyckesregelns samborekvisit (1:9 st 2 FB)

Abstract

Detta examensarbete handlar om den föräldraskapsrättsliga regleringens bristande skydd för barnet som tillkommit genom assisterad befruktning med donerad sperma, samt om behovet av förändrad lagstiftning. I arbetet undersöks rättsligt föräldraskap genom föräldraskaps-presumtionen (1:9 FB), med särskilt fokus på samtyckesregelns samborekvisit (1:9 st 2 FB). Arbetet utgår från ett typfall där modern och hennes kvinnliga partner (den icke-födande kvinnan) inte var sambor i sambolagens mening vid konceptionsögonblicket, men därefter ingick äktenskap innan barnets födsel. Författaren undersöker hur detta påverkar det donatortillblivna barnets möjlighet att få en rättsligt erkänd och varaktig relation till den icke-födande kvinnan (dvs till barnets sociala förälder). Syftet med undersökningen är att analysera det rättsliga skydd som den föräldraskapsrättsliga regleringen idag erbjuder det donatortillblivna barnet i typfallets situation, med specifik inriktning på hur samborekvisitet påverkar barnets rätt till två rättsliga föräldrar.

Undersökningen visar att dagens familjerättsliga reglering riskerar att leda till att det presumerade rättsliga föräldraskapet för den icke-födande kvinnan ogiltigförklaras efter en separation eller skilsmässa, vilket i praktiken innebär en risk att det donatortillblivna barnet fråntas en av två rättsliga föräldrar. När samboskapet uppstår är en oklar rättsfråga. Därmed skapar samtyckesregelns samborekvisit (1:9 st 2 FB) rättsosäkerhet och oavsiktliga rättsförluster för det donatortillblivna barnet. Enligt nu gällande nationell rätt ska principen om barnets bästa inte beaktas varken vid fastställande av föräldraskap (1:9 FB) eller vid hävande av rättsligt presumerat föräldraskap (1:9 a FB), vilket strider mot Sveriges internationella konventionsåtaganden både vad gäller Barnkonventionen och Europa-konventionen. Därmed riskerar det donatortillblivna barnet att förlora sin rättsliga relation till den icke-födande kvinnan enbart på grund av moderns och kvinnans (civil)status och boendesituation vid konceptionsögonblicket.

Arbetet avslutas med en de lege ferenda-analys, där författaren presenterar reformförslag i syfte att stärka skyddet för det donatortillblivna barnets intressen. Reformförslagen inkluderar införande av en ventil för proportionalitetsbedömning vid hävning av föräldraskapspresumtion, möjlighet att lämna ett nytt samtycke efter konceptionen och införandet av en ny juridisk konstruktion av föräldraskap som möjliggör fler än två juridiska föräldrar. Genom dessa reformer kan den föräldraskapsrättsliga regleringen bättre spegla det donatortillblivna barnets levda verklighet och därmed tillgodose barnets rätt till familjeliv tillsammans med den sociala (icke-födande) föräldern.