Genusprofessurerna - skildring av en process: Vad hände i universitetsvärlden när politikerna gjorde en satsning på genusprofessurer?

Abstract

Bakgrunden till inrättandet av de särskilda genusprofessurerna, det vill säga professurer med inriktning mot genusforskning, står att finna i 1995 års utbildningsproposition. I propositionen gav regeringen den dåvarande Forskningsrådsnämnden, FRN, i uppdrag att ”… i samråd med forskningsråden granska hela forskningsfältet och lämna förslag på ämnen inom vilka det kan finnas anledning att inrätta professurer eller forskartjänster med inriktning mot genusforskning.” Tanken var att de nya tjänsterna eller parallellprofessurerna skulle komplettera den traditionella forskningen med ett genusperspektiv och därmed öppna nya forskningshorisonter.

Arbetet med att föreslå, utlysa och tillsätta tjänster började under 1995 och avslutades våren 2001, då totalt sex genusprofessurer tillsatts i olika ämnen. Tillsättningsförfarandet blev en komplicerad och utdragen process, som fil dr Birgitta Jordansson visar i sin undersökning, inledd våren 2001 och gjord på uppdrag av Nationella sekretariatet för genusforskning. I rapporten fokuseras i första hand diskussionerna kring fördelningen av tjänster och definitionen av det genusvetenskapliga kompetensområdet inom olika ämnen. Vikten av genusvetenskaplig kompetens vid tillsättningarna betonas; risken är annars stor att satsningen på genusforskning urholkas. De hinder som man stött på vid implementeringen är olika inom olika ämnen och det är både spännande och lärorikt att i rapporten följa tillsättningsprocesserna. Sammantaget och på sikt utgör dock genusprofessurerna ett välkommet tillskott till det fortfarande mycket expansiva genusforskningsfältet.