KOMMUNIKATIONSHJÄLPMEDELS BETYDELSE FÖR DELAKTIGHET OCH AKTIVITET HOS PERSONER MED CEREBRAL PARES En intervjustudie om arbetsterapeutiska resonemang

Abstract

Bakgrund Cerebral Pares (CP) är ett samlingsnamn för en grupp hjärnskador som leder till permanent motorisk funktionsnedsättning. Vanliga funktionsnedsättningar för personer med CP är bland annat tal- och språksvårigheter. Kommunikation är ett grundläggande behov och för att kompensera för nedsatt eller förlorad kommunikationsförmåga kan ett kommunikationshjälpmedel användas. Det finns idag begränsad kunskap om hur arbetsterapeuter resonerar för främjad delaktighet och aktivitet hos personer med CP som har nedsatt eller förlorad kommunikationsförmåga. Syfte Syftet med studien var att undersöka arbetsterapeuters resonemang kring kommunikationshjälpmedel för att främja delaktighet och aktivitet i vardagen hos personer med Cerebral Pares. Metod Studien var en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats. Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med legitimerade arbetsterapeuter. Data bearbetades i enlighet med Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat Den kvalitativa innehållsanalysen resulterade i tre kategorier, med sex tillhörande underkategorier. Dessa visade hur arbetsterapeuterna resonerade kring kommunikationshjälpmedel hos personer med CP. Kategorierna var förutsättningar för aktivitet och delaktighet, möjligheter och hinder för kommunikation samt samspel med omgivningen. Konklusion Resultatet i studien visade att kommunikationshjälpmedel var av stor vikt i vardagen hos personer med CP, då det främjade delaktighet och möjlighet till aktivitet. Arbetsterapeuterna resonerade om att kommunikationshjälpmedel kunde göra att personer med CP blev mer delaktiga i samhället, anta roller, kunna kommunicera samt vara självbestämmande. Även motivation och socialt stöd var en avgörande faktor för att kommunikationshjälpmedlet skulle användas. För att få en fördjupad kunskap inom området efterfrågas mer forskning.