Lärares reflektioner över uttalsundervisningen på sfi. ”En jätteviktig bisak”

Abstract

Syftet med studien är att få mer kunskap om hur pedagoger på sfi reflekterar över uttal och uttalsundervisningen i allmänhet, men även mer specifikt kring deras mål med uttalsundervisningen och vilka prioriteringar den har i jämförelse med övriga delmoment inom sfi. Undersökningen har genomförts genom kvalitativa intervjuer med fem sfilärare verksamma på studieväg ett, kurs a, b, c, och d, där lärarnas erfarenheter, funderingar och intentioner kring uttal och uttalsdidaktik ligger till grund för analysen. Resultatet visar att sfilärarna anser uttal vara en viktig och relevant del av svenska som andraspråksundervisningen för elever på sfi men samtidigt synliggörs en avsaknad av gemensamma riktlinjer samt gemensamma pedagogiska praktiker och mål med uttalsundervisningen. Därtill vittnar de deltagande lärarna om att uttalsundervisningen av olika orsaker ges lägre prioritet än övriga delmoment. De nämner bland annat sina egna tillkortakommanden på området uttal och uttalsundervisning men även omnämner även pressen de erfar på en snabb genomströmning, för elever på sfi, till nästa nivå i utbildningen eller ut i arbetslivet. Studien synliggör att fortbildning och tydligare riktlinjer för lärare på sfi kan bidra till en effektivare uttalsundervisning på sfi, vilket stämmer väl överens med tidigare forskning. Denna undersökning är ej generaliserbar men ger en trots det en inblick i hur olika lärare angriper uttalsundervisningen på olika sätt med sina individuella personliga kunskaper och intresse som utgångspunkt.