Solberga kloster - I historiens marginal En arkeologisk studie om materiell kultur och genus i ett gotländskt nunnekloster

Abstract

Denna kandidatuppsats syftar till att studera nunnekloster i relation till klosterväsendet med avstamp i materiell kultur och genus. Studien utgår från det cisterciensiska nunneklostret Solberga kloster på Gotland. Kvinnors erfarenheter i kloster har länge marginaliserats och förbisetts inom forskningen vilket har lett till begränsade arkeologiska källmaterial - inte minst i fallet med Solberga kloster. Det finns därmed ett behov av att synliggöra denna del av klosterväsendet, för att fördjupa kunskapen och uppmärksamma kvinnors plats i historieskrivningen. Undersökningen bygger på en kvalitativ metod med en komparativ ansats, där litteratur och arkeologiska fynd har analyserats och jämförts i relation till genus, materiell kultur och rumsliga perspektiv. Studien visar att framtida arkeologiska undersökningar krävs för att helt kunna besvara hur klosterverksamheten såg ut vid Solberga. Därtill påvisas att klostret kan ha varit präglat av medeltida könsstrukturer då det finns tydliga relationer till lokalsamhället, på ett sätt som munkkloster inte hade. Vidare indikerar studien att massgravarna som anlades på klostrets kyrkogård kan ha förändrat platsens rumsliga identitet, vilket möjligen utgjorde ytterligare en avgörande anledning till klostrets flytt in till Visby. Slutligen föreslår studien att den begränsade kunskapen om klostret kan förklaras av platsens anonymitet samt fyndet av massgravarna som överskuggade det ur ett forskningsperspektiv.