Elevers upplevelser och erfarenheter av hur skolpersonal bemöter deras flerspråkighet

Abstract

I dagsläget har ca 27% av de svenska grundskoleeleverna utländsk bakgrund och en stor del använder två eller fler spåk i sin vardag. Trots det vittnar många forskare om att undervisningen inte har anpassat sig efter detta faktum. Engelska och moderna språk som tyska, spanska och franska har en fast förankring och status i det svenska skolsystemet medan övriga språks plats i den svenska skolan ofta begränsas till rättigheter att få studiehandledning som nyanländ och att läsa modersmål utanför ordinarie skoltid. Denna studie har som ansats att låta elevernas röst höras kring deras egen flerspråkighet och hur skolpersonal bemöter och använder sig av den. Svar genom enkät och fokusintervju stärker bilden av att undervisingen i stort sett är enspråkig och att eleverna får använda sin flerspråkighet i specifika, uttalade situationer som kulturdagar eller när svenskan inte räcker till. Bemötandet av deras flerspråkighet visar en stor variation mellan positivt, accepterande till ett rent negativt och misstänksamt bemötande. Eleverna själva tycks ha ett praktiskt förhållningssätt till sina språk, att de används med de personer som delar deras språk. På så sätt har de svårt att se hur flerspåkigheten skulle kunna användas mer i undervisningen då de flesta elever inte har samma språk. Studien visar tydligt att både elever och skolpersonal skiljer mellan skolspråk och vardagsspråk där förhållningssättet skiljer sig mellan lektion och rast. Många elever lyfter också att svenska är deras starkaste skolspråk.