Grammatikundervisning i skolan En forskningsöversikt om lärares uppfattningar och praktik samt om elevers skrivutveckling och metalingvistiska förståelse

Abstract

Sammanfattning Av kursplanen i svenska för årskurs 7–9 framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla kunskaper om språkliga strukturer och grammatik. Dessa kunskaper förväntas bidra till elevers skrivutveckling, men det tycks finnas utmaningar med att koppla grammatik till skrivande. Syftet med denna forskningsöversikt är att undersöka hur grammatikundervisning kan främja elevers skrivutveckling och metalingvistiska förståelse, genom att jämföra funktionell (deskriptiv) och traditionell (preskriptiv) grammatikundervisning. Vidare intresserar vi oss för hur lärare uppfattar grammatikundervisning i skolan, samt hur deras praktik ser ut. Forskningsöversikten består av empirisk forskning riktad mot tre frågeställningar: 1. Vad har lärare för uppfattningar om grammatik och grammatikundervisningens form och funktion? 2. Hur ser lärares grammatikundervisning ut? 3. Vad har grammatikundervisning för effekt på elevers fortsatta skrivutveckling och metalingvistiska förståelse? Resultaten visar att lärare har skilda uppfattningar om grammatik och grammatikundervisning. Några uppfattar att grammatikundervisningen syftar till att lära eleverna regler för språkets bruk och byggnad, medan andra vill lära eleverna att se grammatiken som ett redskap för att göra språkliga val. Vidare tycks lärare ha svårigheter med att praktisera funktionellt även om de är positiva till en sådan metod. I dessa fall uppstår en diskrepans mellan lärares uppfattningar och praktik. Avslutningsvis tycks funktionell grammatikundervisning vara mer gynnsam för elevers skrivutveckling och metalingvistiska förståelse än traditionell grammatikundervisning. För att lärare ska kunna erbjuda grammatikundervisning som på bästa sätt gynnar elevernas skrivutveckling och metalingvistiska förståelse tycks lärare vara i behov av fortbildningsinsatser.