Utsatthet vid svenska universitet och högskolor: en undersökning om trakasserier, hot och våld mot forskare och lärare

Abstract

Denna slutrapport beskriver förekomst av trakasserier, hot och våld riktat mot forskare och lärare i svensk högskolesektor. Rapporten är baserad på en undersökning som initierades av Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs Universitet och genomfördes i samverkan med Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, och Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF. En delrapport med övergripande resultat publicerades i juli 2022. Föreliggande slutrapport kompletterar delrapportens resultat med mer detaljerade uppgifter om fördelning av utsatthet och konsekvenser.

Syftet med att kartlägga forskares och lärares utsatthet för trakasserier, hot och våld är att få en uppfattning om hur utbrett problemet är, men också att visa hur utsattheten är fördelad och vilka konsekvenser såväl utsatthet som risk eller oro för utsatthet får. Datainsamlingen genomfördes under januari månad 2022 genom en enkät som skickades till SULF:s medlemmar. Enkätfrågorna behandlade dels utsatthet över hela karriären, dels utsatthet under föregående år. Rapporten innehåller ett bakgrundskapitel som placerar resultat och analyser i ett kunskapssammanhang när det kommer till medierapportering och policies i Sverige och jämförbara länder.

Rapporten är författad av David Brax, utredare vid Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet. Anna-Carin Fagerlindh Ståhl, Arbetsmiljöforskare, FD medicinsk vetenskap och Erik Berglund, forskare vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, har bistått med statistikbearbetning. Lotta Kamm vid SULF har kodat enkäten och Anna Lundgren vid SULF har gjort en bortfallsanalys. Rapporten är granskad av Anna Gavell Frenzel, utredare på Brottsförebyggande rådet (Brå), med särskilt ansvar för Politikernas Trygghetsundersökning (PTU).

Sammanfattning av undersökningens huvudsakliga resultat: Utsatthet för våld, stöld och skadegörelse i egenskap av forskare eller lärare förekommer, men är relativt ovanligt i materialet. Sex procent av de svarande i enkäten har någon gång blivit utsatta för någon händelse av dessa slag. Erfarenheter av utsatthet för någon form av hot eller trakasserier är betydligt vanligare. 39 procent av de svarande uppger att de utsatts för någon form av hot eller trakasserier. Utsatthet förekommer inom samtliga ämnesområden, över 30 procent av de svarande inom varje ämnesområde rapporterar erfarenheter av utsatthet i någon form. Sådana erfarenheter är dock vanligast inom ämnesområdena humaniora och samhällsvetenskap, där närmare 50 procent rapporterar erfarenheter av hot eller trakasserier. Kvinnor är mer utsatta än män för de flesta typer av incidenter, och rapporterar också oro för att bli utsatta i högre utsträckning. Detta gäller framför allt utsatthet som sker i samband med undervisning och handledning. Utsattheten är högre bland de som är mer aktiva inom sociala och traditionella medier, men det rör sig om en relativt liten grupp personer. Något högre utsatthet rapporteras också av de som anger att de arbetar inom ämnesområden som förekommit i tidigare rapportering om incidenter, och som varit föremål för debatt och kan uppfattas som politiskt laddade frågor. Överrepresentationen av dessa ämnen är högre när det gäller utsatthet som knyts till utomstående förövare. Studenter är den vanligaste gruppen bland förövare för de flesta kategorierna av utsatthet och de flesta rapporterade fall sker i anknytning till undervisning eller handledning. Kollegor till den utsatta är den näst största kategorin av förövare och är vanligare i situationer som knyts till pågående forskning eller publicering av forskningsresultat. Utomstående personer är vanligare som förövare i anknytning till förekomst i sociala och traditionella medier och debattinlägg. Konsekvenserna både av faktisk utsatthet och uppfattad risk eller oro för utsatthet består av olika former av självcensur. Åtta procent av de utsatta anger att de har ändrat sina rutiner eller sitt beteende på grund av utsatthet. Nästan dubbelt så många kvinnor som män rapporterar sådana konsekvenser. En tredjedel av de svarande vet inte vart de ska vända sig ifall de blir utsatta och två tredjedelar känner inte till om det finns någon handlingsplan vid deras institution eller lärosäte om hur utsatthet och risk för utsatthet ska hanteras, eller anger att det inte existerar någon sådan handlingsplan.