Elevers samskapande

Abstract

Syftet med uppsatsen är att studera den verbala kommunikation som förekommer mellan elever när de samskapar en narrativ text. I samband med detta undersöks även elevernas reflektioner av det genomförda arbetet i par.

För att uppnå syftet genomförs tre inspelade observationer och två gruppintervjuer med totalt sex deltagande elever i årskurs tre. Det empiriska materialet analyseras och tolkas utifrån Mercers (1996; 2004) metodologi för barns samtalande samt element som är sammankopplade med textskapande i allmänhet och narrativ text i synnerhet.

Studiens resultat pekar på att eftersom texten blir till genom dialogen sinsemellan eleverna, kan olika sätt att samtala på ha väsentlig betydelse för produkten i ett samskapande. Ett elevpar utmärkte sig i studien med en mer utvecklande samtalsprocess som gav kvalitativa utslag på elevernas gemensamma innehållsliga textskapande, trots att de i slutändan var det par som fått ihop minst mängd text i jämförelse med de andra klasskamraterna. Detta indikerar ett fokusskifte från textprodukt till samtalsprocess, där det sistnämnda förtjänar mer uppmärksamhet i klassrummet. Vi lärare kan då behöva tillämpa explicit undervisning om tillvägagångssätt i ett samskapande för att på så sätt ge samtliga elever möjlighet att behärska förmågan att föra en givande dialog.

Ett ytterligare fynd var att en gemensam penna kom att spela en central roll i samskapandet av texten, fastän eleverna hade tillgång till varsin. Dessutom kommer det genom intervjuerna fram elevreflektioner som inte tycktes överensstämma med det som observerats under samskapandet vilket diskuteras i det avslutande avsnittet.