Ekologisk kompensation för påverkan på biologisk mångfald i tillståndsprocesser för vindkraft

Abstract

Uppsatsen handlar om användningen av ekologisk kompensation för påverkan på biologisk mångfald i tillståndsprocesser för vindkraft i Sverige. Regelverket kartläggs genom en analys av svensk och EU-rättslig lagstiftning, förarbeten, praxis och doktrin. För att undersöka i vilken mån ekologisk kompensation för påverkan på biologisk mångfald används inom ramen för tillståndsprocesser för vindkraft granskas tillstånd utfärdade av miljöprövningsdelegationer, mark- och miljödomstolar och regeringen mellan sommaren 2021 och hösten 2024. Uppsatsen förhåller sig till en teoretisk ram som baseras på miljörättsliga mikroteser. De miljörättsliga mikroteserna belyser bland annat ekosystemens komplexitet och icke-linjäritet och behovet av adaptiv förvaltning. Undersökningen visar att ekologisk kompensation varken diskuterats eller använts som åtgärd i de granskade tillstånden. I stället användes ofta skyddsåtgärder för att minimera påverkan på den biologiska mångfalden i området. I analysen identifieras flera rättsliga hinder för användningen av ekologisk kompensation. Det rör sig främst om inkonsekventa regler, brist på vägledning och en skadelindringshierarki där systematiken stänger ute kompensationsåtgärder från processen. Det ifrågasätts om skyddsåtgärderna är tillräckliga för att skydda den biologiska mångfalden, och behovet av ekologisk kompensation som komplement diskuteras. För att öka användningen av ekologisk kompensation föreslås ett samordnat regelverk som tydligt definierar när och hur ekologisk kompensation kan genomföras i olika sammanhang. Utöver det identifieras behovet av ett harmoniserat system för kartläggning och värdering av ekosystemtjänster. Dessutom diskuteras behovet av en förändring av skadelindringshierarkin och en reglering som hanterar balansen mellan, å ena sidan, behovet av utveckling av förnybar energi, och å andra sidan, skyddet av biologisk mångfald. Slutsatserna kopplas också till den teoretiska ramen och betonar att mänskliga lagar är föränderliga och bör utformas på ett sätt som fungerar ihop med naturens oföränderliga lagar, och att en holistisk ansats, som tar hänsyn till ekosystemens dynamiska och sammanlänkade natur, är nödvändig för att effektivt skydda biologisk mångfald under utbyggnaden av förnybar energi. För att göra det på ett bra sätt krävs en förståelse av ekosystemens icke-linjäritet och att miljöförändringar kräver en adaptiv förvaltning. Begreppet hållbar utvecklig analyseras. Vidare belyser uppsatsen vikten av att, i utformningen av rätten, skilja på aktörer (människor) och reaktörer (naturen), och förespråkar regler som hanterar det förhållandet på ett tydligt sätt.