Att hantera ungdomsarbetslöshet - Om samverkan och problemframställning i arbetsmarknadspolitiska insatser

Abstract

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur ungdomsarbetslöshet framställs samt hur samverkan mellan stat och kommun organiseras och kommer till uttryck i implementeringen av arbetsmarknadspolitiska insatser. Teori: Teorin om gränsobjekt (Star & Griesemer, 1989) används för att förstå samverkan mellan olika aktörer inom arbetsmarknadspolitiken. Denna teori kopplas även till begreppen gränsskapande och gränsöverskridande (Löfström, 2010) för att fördjupa förståelsen av hur samverkan möjliggörs eller begränsas i praktiken. Metod: Studien utgår från en diskursanalytiska ansats och bygger på en analys av både nationella och lokala styrdokument. Analysen är uppdelad i två delar. Den första delen genomförs med hjälp av Bacchis WPR-ansats och fokuserar på hur ungdomsarbetslöshet framställs, vilka underliggande antaganden som kommer till uttryck samt vad som lämnas oproblematiserat i styrdokumenten. Den andra delen analyseras fristående från Bacchis WPR-ansats och fokuserar i stället på hur samverkan mellan stat och kommun fungerar i praktiken. Resultat: Studien visar att ungdomsarbetslöshet ofta framställs som ett individcentrerat eller organisatoriskt problem snarare än ett strukturellt. Det påverkar hur ansvar för åtgärderna fördelas mellan stat och kommun. Samverkan lyfts fram som en lösning, även om den ofta är otydligt definierad och präglas av olika logiker och förväntningar. Med hjälp av gränsobjektsteorin synliggörs hur samverkan både möjliggörs och begränsas av aktörernas olika perspektiv, roller och styringslogiker.