Musikaktiviteter i förskolan. Pedagogernas uppfattningar och förhållningssätt

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka hur verksamma förskolepedagoger förhåller sig till ämnet musik och sång i sin undervisning. Detta innebär att undersöka såväl pedagogers val av musikaktiviteter som deras resonemang kring, och förhållningssätt till, att använda sång och musik i verksamheten. I läroplanen (Skolverket, 2018) framgår det tydligt att barnen ska ges möjlighet att få kommunicera och erfara ny kunskap inom de estetiska uttrycksformerna, musik och sång. Denna studie är gjord genom en kvalitativ observation och en kvalitativ intervju som metod med utgångspunkt i den sociokulturella teorin. Vi har varit ute på två olika förskolor där vi har observerat sex olika musikaktiviteter skapade utav sex olika pedagoger som är verksamma inom förskolan. Dessa sex pedagoger har vi sedan fått intervjua för att kunna få en tydligare bild utav observationstillfället. De medverkande pedagogernas erfarenhet sträcker sig mellan 3–20 år inom yrket och innehar olika examina, såväl förskollärarexamen, grundskollärarexamen som barnskötarexamen. Studiens centrala begrepp tar avstamp i sociokulturell teori och avser att synliggöra och skapa förståelse för relationen mellan musikaktiviteter och lärande. I studien synliggörs bland annat att pedagogerna har en bristande tillit till sina egna musikaliska kompetenser och att detta resulterar i en bristfällig didaktisk planering som inte stödjer barnens vidareutveckling. En viktig slutsats är därför att det är rektorn som har det pedagogiska ansvaret för sina medarbetare och att denne med hjälp av scaffolding både kan utmana och hjälpa pedagogerna att se musiken som ett redskap för barnens lärande. När pedagoger får stöttning och ges möjlighet att bli mer bekväma i sin roll under musikaktiviteterna kan barnen också ges möjlighet att appropriera ny kunskap på ett både lustfyllt och lärorikt sätt.