ERFARENHETER AV ARBETSTERAPI HOS FÖRÄLDRAR SOM HAR BARN MED CEREBRAL PARES

Abstract

Bakgrund Cerebral pares är ett begrepp som används för flera typer av motoriska funktionshinder där neurologiska symtom är en gemensam nämnare för det olika typerna. Ca 95% blir vuxna och lever ett normallångt liv, dock med vanligt förkommande av bieffekter så som kontrakturer i exempelvis rygg och leder. Efter födsel kan kvinnor känna känslomässigt misslyckande då barnet blev annorlunda och att deras liv kommer att vändas upp och ner. Detta har studier visat. Familjeaktiviteter samt rutiner är viktigt i en familj och detta är också vad en arbetsterapeut måste reflektera över medan behandlingen pågår. Kawamodellen är ett ramverk som arbetsterapeuten använder sig av och denna fokuserar på familj, vänner, aktiviteter, miljö och hälsa med mera. Kunskapsluckan är stor vad gäller föräldrarnas perspektiv inom cerebral pares och mer studier och kunskap behövs eftersom det kan hjälpa alla inblandade till en bättre vardag. Syfte Syftet med denna studie är att sammanställa litteratur kring erfarenheter av arbetsterapi hos föräldrar som har barn med cerebral pares. Metod En litteraturöversikt med en deduktiv innehållsanalys, med 6 artiklar inkluderade i studien. Arbetsterapeutisk teori som användes var Kawamodellen. Resultat Förändringen av att få barn är stor och än större om barnet har cerebral pares. Att börja livet med barn som har cerebral pares är tufft då självförtroendet kan vara lågt som sedan måste byggas upp för sitt barns skull. Acceptans är en viktig del för både barn och föräldrar då den stärker föräldrarna för att klara alla motgångar. Att få stöd av en terapeut upplevs positivt av många föräldrar. Bra kommunikation samt hjälp och stöttning vid hemmaträning var en bra uppmuntran. Hur detta skulle ske kunde vara varierande då alla är olika och gör olika för att livspusslet skulle gå ihop. Vissa föräldrar kombinerade träning i samband med vardagliga aktiviteter då det blev en mer naturlig del i livet. Ett helt självständigt liv med cerebral pares är oftast inte möjligt men med stöd från föräldrar, hjälpmedel och ett känslomässigt stöd kan man underlätta det. Ekonomiska hinder är en vanlig del ihop med barn som har cerebral pares då det förekommer väntetider innan man får statligt hjälp. Slutsats Mer forskning, studier och dokumenterade metoder behövs för att föräldrar ska kunna hjälpa sina barn i bästa möjliga mån. Noga anpassade metoder behövs både för föräldrar och deras barn. Lyhördhet och stöttning är en väldigt viktig del i en arbetsterapeuts roll.