Utveckling av matematikläraridentitet - En studie av levd erfarenhet under och efter kompletterande pedagogisk utbildning

Abstract

Licentiatuppsatsen syftar till att undersöka hur lärarstudenter och nyexaminerade matematiklärare omdefinierar tidigare yrkes- och akademiska identiteter genom levd erfarenhet och utvecklar en matematikläraridentitet under och efter en kompletterande pedagogisk utbildning. Uppsatsen har ett hermeneutiskt-existentiellt fenomenologiskt perspektiv både till teori och metod. Fenomenet är matematikläraridentitet och de centrala begreppen för uppsatsen är levd erfarenhet, tidslighet och livsvärld. Licentiatuppsatsen består av delstudie I och delstudie II. Delstudie I är en systematisk litteraturöversikt som kartlägger tidigare forskning om matematikläraridentitet hos lärarstudenter. Litteraturöversikten belyser de metoder som använts, hur identitet har begreppsliggjorts, samt de kunskapsbidrag som forskningen har gett. I litteraturöversikten har det använts en systematisk metod som har strukturerats och redovisats genom ett PRISMA-flödesschema, inklusions- och exklusionskriterier, specifika sökord och en systematisk redogörelse för hur sökprocessen har genomförts. Först undersöktes 1255 forskningsartiklar, vilket resulterade i en analys av 20 artiklar publicerade mellan 2010 och 2023. Resultatet av delstudie I visar att majoriteten av de granskade artiklarna består av småskaliga intervjuer som motiverades av att författarna sökte en djupare förståelse för hur lärarstudenter utvecklar matematikläraridentitet. Även om identitet som begrepp ges olika förklaringar och ibland ingen alls, visar resultatet att det ändå finns gemensamma aspekter som påverkar utvecklingen av en matematikläraridentitet. Dessa aspekter, såsom tidigare erfarenheter och framtida förväntningar, påverkas av samspel med andra i olika sammanhang. I denna process spelar attityder, uppfattningar och känslor en avgörande roll. Resultatet visar också att matematikläraridentitet inom utbildningsvetenskap är nära relaterad till frågor om undervisning och elevers lärande. Undervisning framställs dock ofta genom dikotomier, vilket försvårar ett synliggörande av relationen till matematikläraridentitet. Dessa dikotomier innebär att undervisning beskrivs antingen utifrån traditionella metoder, som kännetecknas av ett procedurinriktat sätt att undervisa, eller utifrån förståelseinriktade metoder. Den förstnämnda undervisningsformen är relativt enkel att tillämpa eftersom lärarstudenter ofta känner igen den från sin egen tid som elev. Den förståelseinriktade undervisningen, däremot, har ett tydligare fokus på elevers lärande, men lärarstudenter saknar ofta erfarenhet av den från sin egen skolgång. För att införliva en förståelseinriktad undervisning krävs därför ett större stöd från lärarutbildningen. Resultaten från litteraturöversikten ger vägledning för delstudie II. Delstudie II är en intervjustudie som undersöker hur lärarstudenter och nyexaminerade matematiklärare omdefinierar tidigare yrkes- och akademiska identiteter genom levd erfarenhet och utvecklar en matematikläraridentitet under och efter kompletterande pedagogisk utbildning (KPU). Samtliga deltagare har tidigare yrkeserfarenhet och behörighet i matematik när de påbörjar KPU. De nyexaminerade lärarna i licentiatuppsatsen har arbetat som lärare mellan sex månader och tre år. Rekryteringen till intervjustudien har skett genom snöbollsmetoden. Centralt för studien är frågor om meningsfullhet i relation till lärarstudenternas val att bli matematiklärare, deras upplevelse av lärarutbildningen, läraryrket, matematikundervisning och matematik. Resultatet av delstudie II visar att lärarstudenter och nyexaminerade matematiklärare söker sig till matematikläraryrket eftersom de uppfattar det som meningsfullt och vill undervisa elever så att de upptäcker både glädjen och nyttan med matematik. Både lärarstudenter och nyexaminerade matematiklärare möter vändpunkter som kräver att de definierar och omdefinierar sina identiteter, samtidigt som tidigare attityder och uppfattningar utvecklas eller befästs. En av dessa vändpunkter uppstår när de, både som lärarstudenter och nyexaminerade lärare, upplever att elevers matematikkunskaper och kursplanens krav inte är förenliga med varandra. Tre av fyra nyexaminerade matematiklärare anser att det är mer meningsfullt att undervisa elever med avancerade matematikkunskaper än elever som saknar grundläggande taluppfattning. De upplever det som omöjligt att förena många av sina elevers kunskaper med de krav som ställs i kursplanen. Därför har tre av fyra av dessa lärare bytt eller har en önskan om att byta arbetsplats, till exempel från högstadiet till gymnasiet eller till ett område med högre socioekonomisk status, men samtliga arbetar fortfarande som lärare. Det övergripande resultatet av licentiatuppsatsen visar att hermeneutisk-existentiell fenomenologi kan erbjuda ett perspektiv för att förstå den icke-linjära processen som präglas av olika vändpunkter i utvecklingen av en matematikläraridentitet. Genom att undersöka levd erfarenhet erbjuds också möjligheten att låta det existentiella och meningsfulla framträda i denna utveckling. Licentiatuppsatsens resultat synliggör att kunskap om professionell identitet, som inkluderar matematikläraridentitet, kan ge värdefulla insikter för lärarutbildningen. Förståelse för hur lärarstudenter kan stöttas och utmanas i att integrera sina personliga och professionella identiteter kan vara avgörande för att de ska kunna utveckla ett meningsfullt läraryrke. Begreppet professionell identitet bidrar till att synliggöra det personliga och existentiella. Det omfattar det som upplevs som meningsfullt i att bli matematiklärare och hur detta samverkar med eller står i konflikt med de yttre krav som ställs på läraryrket. Matematikläraridentitet förstås i licentiatuppsatsen som ett fenomen som ingår i professionell identitet. Matematikläraridentitet relaterar till undervisning och elevers lärande och kan bidra till en förståelse för frågor om undervisning. Det övergripande resultatet visar att deltagarna i licentiatuppsatsen ser en meningsfullhet i att bli matematiklärare. Däremot blir det mer problematiskt för de nyexaminerade lärarna. De får ett stort ansvar och en djupare relation till eleverna, vilket kan leda till frustration och en känsla av förlorad meningsfullhet när de upplever att de inte kan ge eleverna tillräckliga kunskaper i matematik eller väcka deras intresse för ämnet. Slutsatsen av licentiatuppsatsen är att kunskap om fenomenet matematikläraridentitet ger värdefulla insikter för lärarutbildningen. Förståelsen för hur lärarstudenter kan stöttas och utmanas i att integrera sina personliga och professionella identiteter är avgörande för att de ska kunna utveckla en meningsfull identitet som matematiklärare. Även nyexaminerade matematiklärare behöver ges tillfällen att reflektera både över läraryrket generellt och över matematikundervisningens relation till elevers kunskapsutveckling specifikt. Lärarutbildningen och skolhuvudmän bör därför aktivt stödja utvecklingen av en matematikläraridentitet. Detta kan göras genom att erbjuda kontinuerliga möjligheter för lärarstudenter och nyexaminerade matematiklärare att undersöka sina egna attityder, uppfattningar och känslor om att vara matematiklärare och undervisa matematik. Dessa reflektioner bör sedan integreras med ämneskunskaper samt pedagogiska och didaktiska färdigheter. För att kunna möta elevers behov måste tidigare yrkes- och akademiska identiteter synliggöras och omdefinieras, där matematik förstås som ett skolämne inom ett pedagogiskt och didaktiskt sammanhang. Det är särskilt viktigt att beakta att många lärarstudenter som börjar en KPU kommer från yrken med hög status. Dessa studenter bär med sig yrkesidentiteter som påverkar hur de ser på läraryrket och sin roll som lärare. Utifrån resultatet av licentiatuppsatsen ifrågasätter jag om snabbspår som KPU kan säkerställa en djupgående utveckling av matematikläraridentitet under en period av ett år till tre terminer. Det finns en risk att lärarstudenter inte hinner utveckla en professionell identitet som matematiklärare. Detta kan leda till att elever inte får den kvalitativa och likvärdiga utbildning de har rätt till av professionella lärare. Det kan dessutom leda till att nyexaminerade lärare väljer att avsluta sitt läraryrke. Ett förslag är att ge nyexaminerade lärare möjlighet att reflektera över sina levda erfarenheter. Genom samarbete mellan lärarutbildning och skolhuvudmän kan de utveckla sin professionella identitet i relation till både sin egen undervisning och de utmaningar de möter i skolverksamheten.