Regionförstoring - Hur olika kommuners geografiska läge påverkar deras strategier att ta del av växande lokala arbetsmarknader

Abstract

Begreppet regionförstoring har över tid utvecklats och kommit att betyda att lokala arbetsmarknader växer samman till följd av förbättrad infrastruktur och kommunikationer. Uppsatsen undersöker hur kommuner och regioner arbetar med olika strategier samt i vilken utsträckning faktorer som geografisk placering och administrativ indelning påverkar kommuners förutsättningar att ta del av en större arbetsmarknad. Hur skiljer sig synsättet mellan kommuner belägna i periferin och de närmre större regionala centra? Hur arbetar kommuner med olika geografiska lägen för att dra nytta av regionförstoringens fördelar? I denna kvalitativa studie intervjuas respondenter från kommunerna Dals-Ed, Klippan, Simrishamn, Ulricehamn och Östra Göinge. Dessutom inkluderas de två regionerna Västra Götalandsregionen och Region Skåne. Undersökningen behandlar de utmaningar som många kommuner idag står inför kopplat till urbanisering och befolkningsutveckling. Infrastrukturens roll och påverkan på människors rörelsemönster samt fördelar och nackdelar med utvecklingen mot färre och större arbetsmarknadsregioner behandlas. Uppsatsen visar att det trots olika geografiska lägen och förutsättningar återfinns en gemensam syn på regionförstoring, dess bakgrund och effekter, samt att samverkan kring frågor som berör planer, strategier och åtgärder för att dra nytta av regionförstoring är viktigare för perifera kommuner än för kommuner som ligger närmre större arbetsmarknader eller regioncentra. Resultatet bekräftar även det som tidigare forskning konstaterat, att regionförstoring är en förutsättning för både ekonomisk och befolkningsmässig tillväxt i kommuner och för att det svenska utbredda bebyggelsemönstret ska kunna vara förenligt med hög tillväxt.