STUDENTERS SYN PÅ LÄRARES DIGITALA RELATIONSKOMPETENS I DISTANSUTBILDNING: En intervjustudie om utbildningsrelationer lärare-student i internetbaserade högskolekurser
No Thumbnail Available
Date
2024-09-17
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Utbudet av distansutbildning i högre utbildning ökar. Det medför nya kompetenskrav på lärare som ställs inför att undervisa heterogena studentgrupper i digitala lärmiljöer. Studien undersöker hur distansstudenter uppfattar och önskar att distanslärare agerar i distansutbildning. Ambitionen är att öka kunskapen om mellanmänskliga utbildningsrelationer lärare-student samt bidra till teoriutveckling om lärares digitala relationskompetens.
Nio erfarna distansstudenter intervjuades om sina upplevelser av distanslärares relationsarbete. Teoretiskt stöd söktes i två modeller om lärares relationskompetens samt i relationell pedagogisk forskning i digitala lärsammanhang. En abduktiv reflexiv tematisk analys visade att distansstudenterna hade låga relationella förväntningar samtidigt som de betonade betydelsen av mellanmänskliga relationer. Paradoxen indikerar att socioemotionella behov och utbildningsrelationer förbises i distansutbildningar.
Distansstudenterna uppskattade interaktiv och affektiv kommunikation. Distanslärarens lyhördhet för känslomässiga lägen mottogs med tacksamhet. Humor och yrkespersonlig utstrålning bidrog till känslan av omedelbarhet. Individuell och frekvent återkoppling uppfattades som relationsbyggande. Visuell kommunikation värdesattes huvudsakligen i liten grupp. Aktivt deltagande distanslärare signalerade närvaro medan distanslärares osynlighet uppmärksammades negativt.
Studiens övergripande slutsats är att nyttan med utbildningsrelationer i distansutbildning behöver synliggöras utifrån förståelse av socioemotionella behov och tidsmässiga resurser. En yrkesvokabulär för lärares digitala relationskompetens skulle underlätta för distanslärare och distansstudenter att beskriva hur distanslärare kommunicerar och närvarar.
Studiens teoriutvecklande bidrag är att föreslå mellanmänsklig närvaro som en dimension av social närvaro. Begreppet betonar den emotionella aspekten av socioemotionella behov och har inte samma begränsningar som social närvaro i distansutbildning. Tvärtom har digitala lärmiljöer unika affordanser för känslomässig kommunikation och närvaro, vilket gör att mellanmänsklig närvaro kompletterar distanslärares undervisande och sociala närvaro.
Description
Distance education in higher education is increasing. This entails new competence requirements when teaching heterogeneous student groups in digital learning environments. The study examines how distance students perceive distance teachers’ relational work in distance education. The ambition is to increase knowledge about teacher-student relationships and to contribute to theory development about teachers' digital relational competence.
Nine experienced distance students were interviewed about their experiences of distance teachers' relational work. Two theoretical frameworks on teachers' relational competence were selected, together with previous relational pedagogical research in digital learning contexts, to support an abductive reflexive thematic analysis. The results showed that distance students had low relational expectations although emphasising the importance of interpersonal relationships. The paradox indicates that socio-emotional needs and educational relationships are overlooked in distance education.
The distance students appreciated interactive and affective communication. Distance teachers’ sensitivity to emotional situations was received with gratitude. Humour and being professionally personal added to a sense of immediacy. Individual and frequent feedback was perceived as relationship building. Visual communication was mainly valued in small groups. Actively participating distance teachers signalled presence, while distance teachers' invisibility was negatively noticed.
The study's overall conclusion is that the benefit of educational relationships in distance education needs to be made apparent, based on an understanding of socio-emotional needs and time resources. A professional vocabulary for teachers' digital relational competence would make it easier for distance teachers and distance students to describe how distance teachers communicate and operationalise presence.
The theory-developing contribution of the study is proposing interpersonal presence as a dimension of social presence. The concept emphasises the emotional aspect of
socio-emotional needs and does not imply the same limitations as social presence in distance education. On the contrary, digital learning environments have unique affordances for emotional communication and presence, which means that interpersonal presence complements distance teachers' teaching and social presence.
Keywords
relationskompetens, relationell pedagogik, digital relationskompetens, digitala lärmiljöer, distansundervisning, distansutbildning, distanslärare, distansstudent, social närvaro, mellanmänskliga relationer