Ord mot ord: hennes skuld, hans förklaringsbörda En analys av samtyckeslagen utifrån feministisk teori och i ljuset av rättssäkerhet

Abstract

År 2018 reformerades svensk sexualbrottslagstiftning och samtyckeslagen införs. Brottet våldtäkt i brottsbalken 6 kap. 1 § ställer inte längre krav på att det förekommit hot och/eller våld för att det ska ses som en våldtäkt, istället är det tillräckligt att motparten inte deltog frivilligt. Reformen hyllades av den feministiska rörelsen, samtidigt som den av andra kritiserades för att den ansågs vara rättsosäker. Uppsatsen syftar till att undersöka det nuvarande rättsläget och därefter analysera det, dels med hjälp av feministisk teori och dels ur ett rättssäkerhetsperspektiv. En rättsvetenskaplig metod används för att systematiskt analysera rättsliga källor och utreda rättsläget, vilket sedan kritiskt granskas med hjälp av feministisk teori och rättssäkerhetsperspektivet.

Avseende resultatet kan följande rättsläge konstateras: En trovärdig (klar, lång, detaljrik och utan motsägelser) utsaga från målsägande som är överensstämmande med stödbevisningen kan vara tillräckligt för en fällande dom, förutsatt att bevisningen uppnår beviskravet ställt bortom rimligt tvivel. Rättsläget har därefter analyserats med hjälp av feministisk teori som inkluderade teorierna om ideala offer och våldtäktsmyter. Avseende teorin om ideala offer kan det konstateras att samtyckeslagen utmanar bilden av vilka som betraktas som ett idealt offer respektive en ideal gärningsman. Likaså utmanas de kvarliggande våldtäktsmyterna, som i grunden handlar om att skuldbelägga kvinnan, genom att samtyckeslagen lägger ansvaret på den sexuellt drivande. Det konstateras emellertid också att flera svårigheter med sexualbrott har att göra med det samtida synsättet på respekten för andra människors sexuella integritet.

Rättsläget har också analyserats ur ett rättssäkerhetsperspektiv med utgångspunkt i rätten till rättvis rättegång (inkluderat oskuldspresumtionen och rätten att vara tyst). Uppsatsens utredning resulterade i att det kan ifrågasättas om det nuvarande rättsläget är rättssäkert. Samtyckeslagens rekvisit har lett till oklarheter kring vad som avses med begreppet “inte deltar frivilligt”, vilket i sin tur medför att rätten inte blir förutsägbar. I uppsatsen diskuteras också beviskravet som skapats genom vägledande rättsfall från Högsta domstolen och huruvida det är rättssäkert eller inte. I detta avseende kan det konstateras att samtyckeslagen rättssäkerhetsmässigt inte har inneburit någon förändring jämfört med tidigare (då rekvisiten istället var att det förekommit våld och/eller hot).