Frivillighetens gränser – rättens möte med religiösa normer och muslimska kvinnors sexuella autonomi

Abstract

Uppsatsen undersöker hur rekvisitet frivillighet i 6 kap. brottsbalken tolkas och tillämpas i svensk rätt, särskilt i ljuset av kulturella normsystem, könsmaktsordningar och kvinnors faktiska handlingsutrymme. 2018 års reform utgör den normativa utgångspunkten för förståelsen av frivillighetskravet.

Metodiskt bygger analysen på en rättsdogmatisk och kritisk rättsdogmatisk ansats, kompletterad med ett begränsat komparativt grepp där den islamiska sharialagen används som normativ referensram för att synliggöra frånvaron av vissa rättssäkra skydd. Rättspluralism används som analytiskt perspektiv för att belysa hur statlig rätt i praktiken samspelar med religiösa normer. Teorigrunden utgörs av radikalfeministisk och intersektionell rättsteori, kompletterad av postmodern feminism, normkritik och rättssociologi. Materialet omfattar lagtext, förarbeten, praxis samt kontextuella källor såsom kriminologisk och sociologisk forskning.

Resultaten visar att även om sexualbrottslagstiftningen formellt vilar på frivilligt deltagande brister rättstillämpningen ofta i att uppmärksamma strukturella och normativa begränsningar av kvinnors möjligheter att tydligt uttrycka ovilja. Normbunden lydnad och social tystnad riskerar att misstolkas som frivillighet, vilket försvagar det materiella skyddet för inre ovilja och därmed rättssäkerheten. Uppsatsen avslutas med reformförslag och rekommendationer som pekar på behovet av en mer kontextkänslig bedömning av frivillighet samt vidare forskning om hur rättssystemet kan säkerställa sexuell autonomi i rättspluralistiska kontexter.