Stråldosreducerande åtgärder vid DT-undersökning. En litteraturstudie

Abstract

Inledning: En datortomografiundersökning ger en god diagnostisk förutsättning och används allt oftare framför konventionell röntgen. Det går fort och det blir fina, detaljrika bilder från undersökningen, dock är stråldosen till patienten betydligt högre än vid konventionell röntgen. Syfte: Syftet med litteraturstudien är att beskriva hur stråldosen till patienten kan minskas vid en DT-undersökning. Metod: Uppsatsen är en litteraturstudie, där elva kvantitativa vetenskapliga artiklar analyserades för att besvara syftet. Litteraturstudie ger en överblick om forskningsläget inom ett avgränsat område, stråldosreducering inom radiografi. Resultat: Att minska stråldosen till patienten kan göras på fler än ett sätt. Röntgensjuksköterskan kan ändra på exponeringsparametrar, protokoll kan optimeras eller lågdos-DT kan användas för att minska stråldosen till patienten. Vid ändring av DT-protokoll kan bildkvalitén bli försämrad. Zoom, fönsterverktyg, rekonstruktionsalgoritmer och ASIR kan användas för att kompensera för den förlorade bildkvalitén. Det finns ett samband mellan patientens vikt, omkrets och rörström. Inställningarna av exponeringsparametrar avgör stråldosen till patienten. Vid en DTundersökning är det viktigt att patienten centreras och positioneras rätt. Centrering och positionering avgör bildkvalitén och stråldosen. För att minska stråldosen till känsliga vävnader kan strålskydd användas. Slutsats: Litteraturstudien visar att det finns flera metoder för att minska stråldosen till patienten vid en DT-undersökning. Minskning av stråldos till patienten bör göras för att minska risken för strålinducerad cancer. Röntgensjuksköterskor och radiologer bör samarbeta för att minska stråldosen till patienten vid DT-undersökning.