Konstruktioner av den gode eleven – Åtgärdsprogram som social kontroll

Abstract

Bakgrund: Allt fler barn anses idag ha någon form av skolsvårigheter och vara i behov av särskilt stöd. För att få detta stöd upprättas ett åtgärdsprogram där problemet preciseras, elevens behov beskrivs, målsättningar sätts och förslag på åtgärder ges. Syftet med denna uppsats är att belysa åtgärdsprogram som praktik, dvs. hur elever beskrivs i programmen samt att problematisera möjliga konsekvenser av detta. Frågeställningarna som behandlas är: 1. Vilka diskurser förekommer om idealeleven i de undersökta åtgärdsprogrammen? 2. I vilken utsträckning fokuserar målsättningarna och åtgärderna som föreslås i programmen på ämnesfärdigheter och/eller på elevfostran? 3. Vilka möjliga konsekvenser kan åtgärdsprogrammen få för de elever för vilka programmen är upprättade? Metoden som använts för att analysera de insamlade åtgärdsprogrammen är en kvalitativ textanalys med inslag av diskursanalys och den teoretiska utgångspunkten är det samhällsvetenskapliga fältet social kontroll. Resultatet visar på två diskurser om idealelever i de analyserade åtgärdsprogrammen: den konventionella eleven respektive eleven som entreprenör. Diskursen om den konventionella eleven kan relateras till den övergripande samhälleliga diskursen neokonservatism, medan diskursen om eleven som entreprenör kan relateras till en mer marknadsorienterad samhällsdiskurs kallad neoliberalism. Analysen visar att åtgärdsprogrammen till övervägande del fokuserar på elevfostran. Programmens begränsade utrymme tenderar att bidra till att en mycket kortfattad kontextfri bild av problematiken vilket kan leda till att standardiserade åtgärder föreslås på vitt skilda problem. Åtgärdsprogrammens framskrivningar av brister hos eleverna riskerar att påverka dessas självbild negativt. Programmens fokus på fostran istället för kunskapsmål bidrar till att de stödinsatser som motiverar upprättandet av programmen tenderar att vara frånvarande.