Genus och diskurs i skolans tysta dokumentation. En analys av könsskillnader och språkliga uttryck i åtgärdsprogram som omfattar skolans yngre elever (1–3).

Abstract

Syfte Studiens syfte är att undersöka hur pojkar respektive flickor beskrivs och konstrueras i åtgärdsprogram (ÅP) tillhörande lågstadieelever (årskurs 1–3) med placering i särskilda undervisningsgrupper (SU-grupper). Analysen riktar särskilt fokus mot språkliga uttryck, förekomsten av könsnormer samt hur dessa beskrivningar relaterar till elevernas behov av stöd. Teori Studien utgår från ett genusteoretiskt perspektiv och använder kritisk diskursanalys (KDA) enligt Fairclough som analytiskt ramverk. Teoretiska förklaringsmodeller används för att synliggöra normer och diskurser i elevtexterna, med särskild betoning på hur könsbaserade förväntningar formas och reproduceras i åtgärdsprogrammen. Metod Empirin utgörs av 42 åtgärdsprogram tillhörande elever i årskurs 1–3 med placering i SU-grupp. Materialet analyseras med hjälp av kritisk diskursanalys, där särskild uppmärksamhet riktas mot beskrivningar av identitet, svårigheter, stödbehov och lärmiljö. Analysen tematiseras utifrån hur flickor och pojkar framställs i dokumentationen. Resultat Resultaten visar att flickor och pojkar framställs på skilda sätt i åtgärdsprogrammen. Flickor beskrivs ofta som socialt osäkra, anpassningsbara och tysta, medan pojkars svårigheter främst relateras till beteendeproblematik och behov av struktur. Språkbruket i dokumenten speglar könsstereotypa förväntningar och riskerar att påverka tillgången till särskilt stöd. Studien aktualiserar frågor om likvärdighet och rättvisa samt understryker vikten av ett medvetet och reflekterat arbete med skolans dokumentation, språk och könsnormer.