Regional wall motion abnormalities in ICU patients with non-obstructed coronary arteries
No Thumbnail Available
Date
2021-08-04
Authors
Journal Title
Journal ISSN
Volume Title
Publisher
Abstract
Introduction: Left ventricular dysfunction is associated with high mortality and can be both global or due to regional wall motion abnormalities (RWMA). RWMA is most commonly caused by obstructed coronary arteries (myocardial infarction) but conditions with non-obstructed coronary arteries do exist and are a modestly explored subject, especially in the ICU environment. Objectives: The aim of this work was to verify the existence and estimate the incidence of RWMA with nonobstructed coronary arteries, to characterize the patients of this group and compare them to patients with ischemic heart disease. Proving that RWMA seen in ICU patients can be caused by conditions with non-obstructed coronary arteries as well as myocardial infarction. Methods A retrospective study was performed by combining the Angiography (SCAAR) register with the ICU administration system. All patients admitted to the ICU over a seven-year period of time, who performed and angiography during their hospital admission period was reviewed. Giving, in combination with echocardiography the following groups: RWMA with non-obstructed coronary arteries, RWMA with obstructed coronary arteries and normal cardiac function with non-obstructed coronary arteries. Results: Out of the 260 patients with RWMA, 56 (22%) patients had non-obstructed coronary arteries. These patients were younger, more likely to be woman, more likely to have a history of substance or alcohol abuse but less likely to have comorbidities, in comparison to patients with obstructed coronary arteries. There was no significant difference in mortality between the groups. Out of the 56 patients with non-obstructed coronary arteries 40 patients had focal, or a combination of focal and apical RWMA, the remaining 16 patients had circumferential RWMA with either apical or midventricular pattern. A majority of the 56 patients lacked a definitive diagnosis and the most commonly suggested diagnosis was Takotsubo syndrome. Conclusion: RWMA with non-obstructed coronary arteries exists in the ICU population and is possibly are more common explanation for hypokinesia than previously suggested. Most patients do not get a definitive diagnosis with the methods we use today, indicating that differential diagnosis in this group is challenging. A majority of patients presented with focal hypokinesia, indicating that non-ischemic conditions should be suspected in patients with focal RWMA as well as circumferential RWMA. This paper serves as a proof of concept that RWMA with non-obstructed coronary arteries exist in the ICU population. Though, prospective studies are required to characterize this group further and to get a more correct estimation of the prevalence.
Description
Hjärtsvikt hos intensivvårdspatienter är kopplat till ökad risk för död och kan ha olika utbredning. Exempelvis global, alltså att hela hjärtmuskeln pumpar sämre eller regional vilket betyder att vissa delar av hjärtat har sämre funktion. Regional hjärtsvikt beror oftast på att det har blivit en propp i något av kärlen som försörjer hjärtat med blod, vilket ger syrebrist som skadar cellerna. Regional hjärtsvikt kan dock uppkomma av andra orsaker. Exempelvis kan man drabbas av något som kallas för brustet hjärta. Det ger liknande symtom som vid en hjärtinfarkt men tillståndet brukar gå över av sig själv och ingen vet säkert vad det beror på. Oftast är den utlösande faktorn ett starkt känslomässigt påslag exempelvis sorg när en familjemedlem dör. Man kan även få inflammation i hjärtmuskeln, eller så kan hjärtmuskeln få syrebrist av andra orsaker än blodpropp exempelvis andningssvårigheter vid en lunginflammation. Trots vetskap om andra orsaker till regional hjärtsvikt likställer intensivvårdslitteraturen fortsatt regionalitet med hjärtinfarkt. En orsak till detta är att de flesta studierna är genomförda utan röntgen av kranskärlen vilket gör att det ej går att utesluta hjärtinfarkt. Vi ville därför undersöka om den här typen av hjärtsvikt fanns bland intensivvårds patienterna och om det var något som skiljde dessa patienter får de patienter som drabbades av hjärtinfarkt. För att även kunna inkludera patienter som har regionalitet som liknar den vi ser vi hjärtinfarkt så valde vi att titta på patienter som både genomfört röntgen av kärlen som försörjer hjärtat och även ultraljud av hjärtat så vi kunde se om de drabbats av hjärtsvikt och om de hade stopp i kranskärlen eller ej. Resultatet visade att hjärtsvikt som inte är orsakad av propp i kranskärlen förekom och att det var vanligare än vad vi trodde. Många av patienterna fick aldrig någon diagnos då tillstånden är svåra att skilja från varandra och av de patienter som fick diagnos diagnostiserades majoriteten med brustet hjärta. Dödligheten var den samma för båda grupperna med hjärtsvikt och patienterna som hade hjärtsvikt som inte orsakades av hjärtinfarkt hade färre grundsjukdomar men högre frekvens av psykiatrisk problematik och missbruk. Det fanns även patienter som både hade hjärtsvikt orsakat av propp i ett kärl och brustet hjärta samtidigt. Studien visar på att denna grupp av patienter finns på intensivvården och att det möjligen är vanligare än vad man tidigare trott. Med detta kan man dra slutsatsen att regional hjärtsvikt inte nödvändigtvis behöver förklaras av hjärtinfarkt. Studien är retrospektiv och information om patienterna har samlats genom att titta i medicinska journaler. För att på ett säkert sätt kunna uttala sig om vilka som drabbas av detta samt hur vanligt det är så behöver man göra studier där man följer patienterna framåt i tiden.