”Bokstav och feedback så man vet vad man kan förbättra” – Elevers uppfattningar om utveckling i muntlig framställning genom bedömning och feedback inom svenskämnet

Abstract

Att lärare sätter betyg är mer eller mindre ofrånkomligt, då det är en del av lärares uppdrag samt ett myndighetsutövande som de i sin yrkesroll är ålagda att genomföra. Forskning visar att elever behöver vara involverade i bedömningsprocessen för att få en förståelse för det egna lärandet och att elever kan både uppskatta och ogilla bedömning beroende på dess utformning och innehåll. Denna studie syftar till att bidra med kunskap om huruvida olika bedömningsformer, betyg, formativ bedömning och feedback, upplevs bidra till utveckling enligt eleverna själva. Studien fokuserar på bedömning av muntlig framställning inom svenskämnets andra kurs Svenska 2. Materialet har samlats in genom en kvantitativ enkätstudie samt två semistrukturerade fokusgruppsintervjuer. Materialet har analyserats utifrån fenomenografisk metod i relation till ett kognitionsvetenskapligt perspektiv på lärande. Slutsatsen som dras är att elever upplever att såväl betyg som formativ bedömning och feedback kan bidra till utveckling och att dessa tillsammans i störst utsträckning anses bidra till utveckling inom muntlig framställning. Resultatet visar även att elever upplever att lärare främst använder sig av betyg i kombination med kort kommentar som bedömningsform, vilket i lägre grad anses gynna utvecklingen enligt eleverna. Därmed dras slutsatsen att lärarnas bedömningsform till stor del behöver förändras från bokstavsbetyg i kombination med kortkommentar till en alltmer omfattande för att bidra till ytterligare utveckling för eleverna i muntlig framställning.