Den tysta sorgen. Om kvinnors omvårdnadsbehov i samband med missfall.

Abstract

Att bli gravid är för de flesta förknippat med en stor glädje och förväntan. Det är en betydelsefull händelse i livet. Vid ett missfall ersätts dessa förhoppningar av förtvivlan. Drömmar och planer inför framtiden som en familj raseras. Syftet med denna studie var att kartlägga kvinnors omvårdnadsbehov i samband med missfall. För att uppnå syftet användes en litteraturöversikt enlig Friberg (2006). Översikten baserades på elva vetenskapliga artiklar. Resultatet består av fem kategorier, behov av professionella sjuksköterskor, behov av omgivningens stöd, behov av god sjukhusmiljö, behov av information och kunskap samt behov av uppföljning. I resultatet framkom att sjukvården ofta inriktades på att omhänderta de fysiska reaktionerna efter ett missfall och hade en normaliserande inställning till det samma. Kvinnor upplevde i stor utsträckning att de inte fått sina emotionella omvårdnadsbehov uppfyllda från varken sjukvården eller sin närmsta omgivning. Behovet av att få adekvat och tillräcklig information var stort. Kvinnorna efterfrågade också fasta uppföljningsplaner från sjukvårdens sida, för att slippa de känslor av övergivenhet som förekommer idag. Många upplevde tiden de fick med sjuksköterskor som god och vårdande men ansåg samtidigt att sjuksköterskor i allmänhet var för upptagna för att ge den tid och det stöd kvinnorna behövde. För att kunna ge en god omvårdnad ansågs det viktigt att inse vidden av den komplexa situationen som ett missfall innebar. Genom att göra ordentliga undersökningar, vara tålmodiga och inlyssnande samt undvika stress och otrevlighet blev vården personlig istället för rutinmässig. Till studien har Orlandos interaktionsteori kopplats vilken belyser samspelet mellan sjuksköterska och patient.