Iversen, SannaJohansson, Johanna2025-07-182025-07-182025-07-18https://hdl.handle.net/2077/88829Syftet med denna studie är att undersöka hur sex svenska lågstadielärare använder tavlan som pedagogiskt verktyg i sin matematikundervisning, och ställa detta i relation till bansho som är en japansk undervisningsmetod där tavlan är central och används på ett genomtänkt sätt. Genom strukturerade observationer och semistrukturerade intervjuer har vi analyserat hur tavlan används, hur lärare ser på dess funktion i undervisningen samt hur användningen förhåller sig till bansho. Resultatet visar att samtliga lärare värderar tavlan som ett viktigt hjälpmedel för att visualisera matematiska resonemang och skapa tydlighet, men att tavlan samtidigt används för många andra ändamål. Flera lärare uttrycker en vilja att använda tavlan mer strukturerat och elevaktivt, men beskriver hinder som behov av ordning och osäkerhet kring tavelanvändning. Studien visar också att lärarnas tavelanvändning ofta sker utan planering av specifik struktur, men med en medvetenhet om tydlighet genom till exempel färgkodning, magnetiskt material och synliggörandet av tankeled. I jämförelse med bansho är användningen av tavlan i de observerade klassrummen mindre strukturerad och innehåller färre elevlösningar och representationer. Studien belyser lärares osäkerhet kring tavlan och pekar på behovet av ökad vägledning kring tavelanvändning i lärarutbildningen.swematematikundervisninglågstadiettavlanbanshorepresentationsformerText