Karlsson, Anna Alex2024-07-032024-07-032024https://hdl.handle.net/2077/82184I september 2023 hade kandidattreorna ett samarbete med Röhsska Museet och utställningen Låt Hundra Blommor Blomma som utgick från Elsa Pärs-Berglunds konstnärskap. Hon arbetade i diverse vävtekniker, bl.a dubbelväv och finnväv. Hennes finn- vävar skiljer sig från andra vävar som jag har sett, där motiven ofta föreställer mer bildsköna landskap. Vävarna är uttrycksfulla och påtagliga, som till exempel hennes verk Tupparna från 1975 (Fig.1). De expressiva, arga linjerna som kommer fram så väl med finnvävstekniken är mer som en propaganda-affisch än en bonad. Jag fascinerades av Pärs-Berlunds känsla för hantverkets möjligheter och hur hon använder tekniken till sin fördel när hon skapar motivet. Det var genom denna utställning som jag fick upp ögonen för finnväven. Finnväv är en variant av dubbelväv där mönstret skapas genom att varparna byter plats i väven. Inför varje inslag plockas mönstret upp med hjälp av två spröt i varpen, därför kan man variera hela vävytan utan att vara bunden till mönsterrapporter. I Bohuslän finns en stor tradition av finnvävning, huvudsakligen från Tjörn, med riklig mönsterflora. Här vävdes den mestadels i ull och lin, i en mörk och en ljus kulör, oftast svart och vitt. Vanliga motiv som anses karakteristiskt Bohuslänska är tex. lejon, leoparder, ryttare och visa och fåvitska jungfrur (brudtärnor). Gamla Bohuslänska täcken vävdes oftast med en mittspegel och en ram runt om. Det finns traditionella finnvävstäcken bevarade från 1700-talet, då tekniken började bli vanligt förekommande i Sverige (Ingrid Arlenborg & Ulla Feltzing).sweTextilt hantverk, konst, väv, vävningText