Lindqvist, Anna2024-08-272024-08-272024-08-27https://hdl.handle.net/2077/83183Syftet med studien var att, ur ett rättsociologiskt perspektiv, undersöka hur barn framställs som brottsoffer vid fall av barnfridsbrott i tingsrättsdomar. För att göra detta genomfördes en kvalitativ dokumentanalys av nio tingsrättsdomar med rubriceringen ”Barnfridsbrott” från en medelstor stads tingsrätt. Den tillämpade analysstrukturen byggde på ett viktimologiskt teoretiskt ramverk och utgjordes av en tematisk analys där empirin analyserades. Nils Christies teori om det ideala offret användes för att analysera barn som brottsoffer. Studiens resultat var att barn som brottsoffer framställs olika beroende på vem i domstolsförhandlingen som beskriver barnet, där teorin om det ideala offret inte tycks kunna förklara alla dimensioner av barns komplexa situation som brottsoffer vid barnfridsbrott. Vidare identifierades en diskrepans mellan den teoretiska appliceringen av lagen om barnfridsbrott och dess praktiska tillämpning. Studiens resultat pekade också på en tendens där barn som brottsoffer i fall av barnfridsbrott ofta blir passiva och sekundära aktörer, vilket leder till att deras perspektiv förbises. Dessutom verkar barnens perspektiv och bästa hamna i skymundan när den tilltalade ges stort utrymme för att beskriva sin bakgrund och livssituation. Det är emellertid viktigt att notera att studien är begränsad i både tid och empiriskt omfång, vilket innebär att resultaten inte kan anses generaliserbara. Studiens resultat bör istället betraktas som områden som kräver vidare forskning för att kunna presentera allmängiltiga resultat.sweBarn, Barnfridsbrott, Barns bästa, Barns perspektiv, Brottsoffer, Nils ChristieText