Harouky, Carolin2025-09-082025-09-082025-09-08https://hdl.handle.net/2077/89569Denna studie analyserar hur vuxna med ADHD i Sverige upplever och hanterar tid i ett samhälle där punktlighet och effektivitet utgör normer för vad det innebär att fungera. Studien bygger på tre månaders etnografiskt fältarbete vid föreningen Attention Göteborg och omfattar deltagande observation samt semistrukturerade intervjuer. Med temporalitet som analytisk lins undersöks hur tid tar form genom levda erfarenheter, förhandlingar och vardagliga praktiker. Resultatet visar hur tidshantering formas både emotionellt och kroppsligt av kulturella samhälleliga normer. Genom Pierre Bourdieus begrepp habitus analyseras hur inlärda sätt att förhålla sig till tid formas av tidigare erfarenheter och sociala sammanhang. Mikka Nielsens begrepp desynkronisering och namngivning av lidande samt Sue E. Estroffs idé om moralisk karriär, används för att skapa en djupare förståelse av temporalitetens mening. Studien visar hur diagnosen ADHD både möjliggör och begränsar strategier för att hantera den socialt organiserade tiden. Analysen visar att acceptans snarare än självdisciplin, utgör kärnan i hållbara strategier för tidshantering. Tre mönster framträder: (1) strategier som bygger vardagen kring kroppens egna rytmer, (2) strategier som inriktas på strikt anpassning, (3), strategier som kollapsar när yttre bekräftelse uteblir. Genom dessa vardagliga praktiker utvecklar informanterna egna sätt att förhålla sig till tid, där de omförhandlar vad det innebär att vara i takt med samhället och visar att de kan levas på flera sätt än ett. Resultaten har praktisk relevans för vård, skola och arbetsliv i Sverige, genom att lyfta behovet av individanpassade och sensoriskt tillåtande miljöer. Studien är skriven på svenska.sweADHDtemporalitethabitusdesynkroniseringacceptansvardagsstrategiertext