Sandahl, Ann-Louise2010-07-082010-07-082010-07-08http://hdl.handle.net/2077/22874I uppsatsen undersöks instabila processer i visuell kultur på två plan: i tid och rum och i material och metoder. Den tar upp vad instabila processer i visuell kultur är uttryck för och vad processerna får för konsekvenser för konstbegreppet. Inledningsvis kartläggs hur Nicolas Bourriaud, Lev Manovich, Mieke Bal, Manuel Castells och Miwon Kwon beskriver kulturella instabila processer. I syfte att undersöka om teorierna går att tillämpa på visuella uttryck utförs därefter en empirisk analys av musikvideor av Coldplay, Radiohead och Röyksopp. Också en jämförande analys görs för att se om instabila processer går att finna även inom scenkonsten. Det som undersöks i detta fall är en teaterföreställning av 123 Schtunk. De instabila processer som beskrivs i texterna återfinns i hög grad i de analyserade verken. Processerna visar sig vara en spegling av en nomadisk och mobil diskurs som orsakas av nätverkssamhällets strävan efter att överskrida tid, rum och fasta begrepp. En omförhandling av konstbegreppet är nödvändig då samtidskonsten fundamentalt ändrar karaktär och hybridiseras i nya konstellationer och processer med många upphovsmän.sweremix culturepostproductionpreposterous historyheterokronialtermodernismsoftware studiesflödesrumplatsrumtidlös tidText