Rossi, Erik2014-07-022014-07-022014-07-02http://hdl.handle.net/2077/36399Prioritisation of software requirements is a critical part of the development of software. Which requirements and in which order they will be developed is one of the main tasks that requirement prioritisation supports. There are different ways that a requirement prioritisation can be used, for example alone or in a group and with different methods. The purpose of this report is to map out how you can carry out a requirement prioritisation alone with different types of prioritisation methods and how you solve the problems that can arise when prioritisting requirements. This is done by documenting the use of three different types of methods that can be execute alone. The methods are "100-dollar test", "Ranking" and "Top-ten requirements". To be able to prioritise requirements, you need to establish which requirements you shall prioritise. The paper retrieves this information by interviewing stakeholders in the system and analysing the result of the interviews and the execution of the requirement prioritisation. Three problems arose during that work and I present solutions on these problems. The problems were 1) equivalent requirements when using the "100-dollar test", 2) low differentiation grade between the prioritised requirements in the "100-dollar test" and 3) that the requirements that were prioritised weren't classified before the prioritisation, which leads to inaccuracies in the resulting prioritisation. The solution to the problems that the paper presents is to increase the amount of distributable units in the "100-dollar test" to 1000 per requirement, suggestions of classes of the requirements and the combination of the methods "100-dollar test" and "ranking" to bypass the equivalent requirements. The report is written in Swedish. Nyckelord: GoTRIS, requirements retrieval, requirements analysis, Viktoria Swedish ICT, requirements prioritisation, requirements, 100-dollar test, ranking, top 10 requirements.Prioritering av mjukvarukrav är en kritisk del av utvecklingen av programvara. Vilka krav och i vilken ordning kraven ska utvecklas är en av huvuduppgifterna som kravprioriteringen ska understödja. Det finns olika sätt som en kravprioritering kan utföras på, till exempel i enskildhet eller i grupp och med olika metoder. Syftet med rapporten är att kartlägga hur man genomför en kravprioritering med olika typer av prioriteringsmetoder och hur man kan avhjälpa de hinder som kan uppstå under prioriteringsförfarandet. Detta genomfördes genom att dokumentera användningen av tre olika typer av metoder som kan utföras ensam. De är "100-dollar test", "Ranking" och "Top-ten requirements". För att kunna prioritera krav krävs ett fastställande av vilka krav som man ska prioritera. Rapporten inhämtar den iformationen genom att intervjua intressenter av systemet och analysera utfallet från intervjuerna och kravprioriteringsutförandet. Tre problem uppstod under arbetet och dessa presenterar jag lösningar på. Problemen var 1) likställda krav med "100-dollar test", 2) låg differentieringsgrad mellan prioriterade krav i "100- dollar test" och 3) att kraven som prioriterades inte var klassificerade innan prioritering, vilket leder till en oexakthet i resultat. Lösningarna på problemen som rapporten presenterar är att utöka antalet fördelbara enheter i "100-dollar test" till 1000 per krav, förslag på klassificeringar av kraven och kombination av "100- dollar test" med "ranking" för att förbigå ett jämställt resultat.sweGoTRISkravinhämtningViktoria Swedish ICTkravprioriteringkrav100-dollar testrankingtop 10 requirementsText