Nilsson, Erik2025-07-032025-07-032025-07-03https://hdl.handle.net/2077/88662Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka hur arabisktalare från Arabiska halvön använder sig utav standardarabiska och dialekt när de talar i ett halvformellt sammanhang och om man kan se ett mönster i när de växlar mellan de två varieteterna och vilka företeelser från standardspråket som brukas mest samt vilka som brukas färst. Teori: Studien utgår från teorin om digglossi och diglossisk kodväxling i det arabiska språket samt de bakomliggande kommunikativa anledningarna. Den kopplar även till teorier om att språket är uppdelat i olika formellhetsnivåer såsom ”utbildad arabiska”. Metod: Studien analyserar hur Yasir Al-Huzaymi talar och brukar de båda varianterna SA samt DA utifrån olika askpekter och resultaten analyseras både kvantitivt och kvalitativt för att erhålla svar på forskningsfrågorna. Resultat: Resultaten visar på att bägge varieteter, SA och DA, förekommer i talet med tydliga mönster, där SA används i större utsträckning ofta för att introducera, definiera och rimma medan DA brukas i kortare inslag ofta för att kommentera och uttrycka ironi eller vardaglighet. Växlingen mellan varieteterna signalerar ofta ett ämnes- eller fokusskifte och de två varieteterna SA och DA hjälper talaren att hålla flera idéer i samtalet på en gång och skapa en röd tråd i talet. Slutgiltigen belyser resultaten att användningen av varieteterna skiljer sig beroende på vilka aspekter som undersöks och även att det finns ett stort överlapp mellan SA och DA.sweArabiskadiglossikodväxlingstandardarabiskadialektSaudiarabienText