Uppdragsutbildning Företagsläkarkursen Väst - Projektrapporter

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/23306

Browse

Now showing 1 - 20 of 168

Friskvård på arbetstid?: En enkätundersökning
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Marits, Kerstin; Borlängehälsan AB
Behöver man förbättra omhändertagandet av personal som blivit utsatta för stickskador?: En studie av sjuksköterskor och undersköterskor på akutmottagningen och infektionskliniken vid Centralsjukhuset i Kristianstad
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Minnhagen Sjöbeck, Karin; AB Previa
Stick- och skärskador utgör den största risken för överföring av blodsmitta i sjukvården. De vanligaste smittämnena är hepatit B-virus, hepatit C-virus och HIV, som kan åstadkomma kronisk sjukdom och t o m vara letala. Därför måste förebyggande arbete för att undvika sådana skador prioriteras. Åtgärder vid tillbud eller skada finns beskrivna i arbetarskyddsstyrelsens regelverk. Riskbedömningar är gjorda för dessa virus och rutiner är utarbetade för upp-följning efter stickskada med provtagning och i vissa fall profylaktisk behandling. Däremot finns inga rutiner för omhändertagande av den stickskadades psykiska hälsa. I denna studie har undersökts om det nuvarande omhändertagandet är optimalt eller bör förbättras. I detta syfte fick en grupp stickskadade (n=17) besvara dels en nykonstruerad enkät med specifika frågor om händelseförlopp och reaktioner på stickskadan och dels två standardiserade frågeformulär om självskattat psykiskt välbefinnande och allmän hälsa. Kontrollgruppen bestod av jämförbar sjuk¬vårdspersonal som inte varit utsatta för stickskador (n=25). Resultaten visade att de flesta som varit utsatta för stick¬skada var nöjda med omhändertagandet, men att undergrupp önskade bättre medicinsk information och ökat känslomässigt stöd. Självskattat psy¬kiskt väbefinnande och allmän hälsa skilde sig inte åt mellan grupperna, och var dessutom på en påtagligt god nivå jämfört med en större svensk referensgrupp av kvinnor. Slutsatserna av studien är att det nuvarande emotionella omhändertagandet efter stickskada förefaller tillräckligt för flertalet drabbade, men att förbättrat stöd och ökad information torde behövas för att tillgodose behoven hos samtliga stickskadade. Som en enkel förbättring kan föreslås att samtliga stickskadade förses med ett informationsblad med grundliga fakta om de medicinska riskerna vid stick-skada samt olika kontaktpersoner att kunna vända sig till vid behov.
Hörselbesvär och tinnitus hos förskolepersonal
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Mattsson, Kerstin; AB Previa
De senaste åren har ett flertal omstruktureringar gjorts inom förskoleverksamheten, framförallt på grund av besparingskrav. Detta har inneburit att barngrupperna har successivt ökat från i genomsnitt 15-16 barn i varje grupp för cirka tio år sedan, till nu i snitt 18-20 barn i varje grupp. De senaste åren har noterats ett ökat antal påpekanden från personalen om tinnitus samt subjektiv hörselnedsättning. Önskemål har kommit från ett flertal förskolor om undersökningar och bullermätningar i arbetsmiljön. Den förmodat ökade bullernivån har även diskuterats i samband med personalens ökade sjukskrivningsfrekvens de senaste åren. Syfte: Att identifiera hörselnedsättning (HNS) samt tinnitus och att mäta bullerexponering hos förskolepersonal. Undersökt grupp och metod: 26 kvinnliga samt en manlig anställda vid 13 olika förskoleverksamheter i en stadsdel i Göteborg undersöktes avseende hörselbesvär med frågeformulär, samt otoskopi och audiometri genomfördes. På 5 förskolor utfördes bullerdosimetri under 8 timmar vid 2 skilda tillfällen (Larson & Davies 706, max-, topp- och Leq-värden samplades varje minut). Enligt önskemål från ansvarig enhetschef utfördes även kontrollmätningar vid 2 tillfällen på en av förskolorna 7 månader efter de första mätningarna. Resultat/Diskussion: I de förskolor som utförde bullermätningar noterades generellt höga nivåer buller såväl gällande ekvivalent ljudnivå som avseende impulstoppvärden. Impulstoppvärden över 140 dB(C) noterades i tre av förskolorna, vilket är klart över rekommenderade värden. Av de 8 personer som utförde audiometri samt ifyllde hörselanamnes angav tre personer subjektiva besvär av kontinuerligt buller på arbetsplatsen, 4 personer upplevde subjektiva hörselbesvär och av dessa hade 3 besvär av tinnitus. Ingen hade konstaterad hörselnedsättning (HNS) enligt audiogram. När det gäller ekvivalent ljudnivå ligger uppmätta värden inom 69,4-82,7 dB(A), vilket är acceptabelt men ändock något högt. Enligt Socialstyrelsens råd om buller kan temporär HNS uppkomma vid en ekvivalent ljudnivå om 75 dB(A) efter flera timmars exponering. Permanent HNS kan uppkomma omedelbart efter enstaka toppar av impulsljud om mer än 140 dB(C). Även kortvariga ljud (<1sek) med nivåer över 115 dB(A) kan ge permanent HNS. Efter flera års exponering för kontinuerligt buller över 85 dB(A) mer än åtta timmar per dag, mätt som ekvivalentnivå, föreligger risk för hörselskada. Vid nivåer under 75 dB(A) ekvivalentnivå är risken för bestående HNS minimal. Med tanke på att förskolor är en plats där de flesta är i åldern 1-6 år och att barn i den åldern är känsligare för buller än vuxna, bör bullernivåerna ligga inom rekommendationernas nedre intervall. Önskvärt vore om bullernivån ej översteg 75 dB(A) ekvivalent ljudnivå, och att impulsljud över 115 dB ej förekom. Slutsats: Hörselbesvär var vanligt förekommande hos de undersökta förskoleanställda. Bullerexponering över rekommenderade värden förekom i tre av fem förskolor. Referens Socialstyrelsens författningssamling 1996:7. Buller inomhus och höga ljudnivåer. Allmänna råd.
Tidsfördröjning och andra hinder i rehabiliteringsprocessen: Erfarenheter utifrån ett multiprofessionellt arbetssätt i team med en stadsdelsförvaltning som uppdragsgivare
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Ahrnbom, Per; AB Previa
Sedan 1990-talet har det skett en ökning av den arbetsrelaterade ohälsan. Ett flertal utredningar har gjorts på uppdrag av regeringen. I den senaste (SOU 2002:5) [1] konstaterar man att det inte finns bra metoder att mäta effekter av rehabiliteringsinsatser och att det saknas konsensus kring begreppet rehabilitering. Det poängteras bl a att de projekt där man lyckats samordna de olika aktörerna har varit mest framgångsrika och det ges konkreta förslag till hur rehabiliteringsprocessen kan bli mer offensiv samt snabbare. Studiens syfte var att studera tidsaspekten och de faktorer som fördröjer rehabiliterings- processen under förhållandevis optimala förhållanden. Våren 2001 etablerades ett multiprofessionellt team på en av AB Previas mottagningar i södra Stockholm. Det består av sjuksköterska, läkare, sjukgymnast/ergonom och beteendevetare. Teamet har successivt arbetat fram rutiner och förhållningssätt för att offensivt kunna arbeta med rehabilitering för de anställda inom Enskede-Årsta stadsdelsförvaltning. Teamet träffas en timme varje vecka för att göra gemensamma bedömningar, men också för att fortlöpande kunna diskutera förhållningssätt till begreppet arbetsförmåga samt nå enighet om sjukskrivningens roll. Rehabiliteringsprocessen har även underlättats av att försäkringskassan har haft samma handläggare för kundens alla rehabiliteringsärenden och denne har en personalkonsulent som samordnare för de ärenden som ej kan hanteras av arbetsledarna. En retrospektiv genomgång har gjorts av 44 individärenden vilka fyllt kriterierna att 1: vara rehabiliteringsuppdrag, 2: träffat minst två personer från teamet med olika yrkesroll, befogenheter, erfarenheter och personliga egenskaper och 3: blivit föremål för en gemensam bedömning. Arbetsförmågan i den undersökta populationen ökade 220% vilket är ett bra resultat oavsett den korta uppföljningstiden. Resultaten visar också att ett multiprofessionellt team inom maximalt åtta veckor kan ha en plan som är realistisk och förankrad hos patienten i 85% av ärendena. Det gäller oavsett individens tillstånd och tidigare sjukhistoria. Teamet bör samtidigt kunna hålla i en sjukskrivning med innehåll och bidraga med andra insatser under rehabiliteringsprocessen. Inom ytterligare maximalt sex veckor i 75% av alla ärenden , oavsett tillståndet eller tidigare sjukhistoria, kan man ha ett gemensamt rehabiliteringsmöte. Syfte med mötet är att lägga upp en konkret plan tillsammans med individen, arbetsgivarens representant, försäkringskassans handläggare och ev. övriga aktörer, t ex facket. Erfarenheterna av det interna och externa samarbetet är mycket goda. Särskilt uppskattas den stabilitet som teamets gemensamma interna bedömning kan ge ett komplicerat ärende, avseende såväl etiska som rent medicinska frågeställningar i kontakten med de andra aktörerna, inklusive individen som är föremål för rehabiliteringsåtgärderna. Rekommendationer ges utifrån teamets erfarenheter och den kunskap som sammanställningen bidragit med. De praktiska åtgärder som föreslås syftar till att öka kvaliteten och tempot i rehabiliteringsprocessen.
Tvärsnittsstudie för att undersöka förekomsten av axel-skulderbesvär hos linjemontörer på ASKO Cylinda
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Paulsson, Georg; Kinnekullehälsan
Ger deltagande i stresshanteringskurs minskad stress?
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Ågren, Susanne
Sedan 1998 har en betydande ökningen av långtidssjukskrivningarna skett. Ökningen kan till stor del tillskrivas stressrelaterad ohälsa. En av orsakerna till den symtombild vi ser sägs bero på det höga tempo och de krav på förändringsbarhet individen utsätts för i vår moderna tid med rationaliserade arbetsstrukturer. Stressen tolkas ofta både av doktor och patient i huvudsak orsakad av arbetet d.v.s. arbetsrelaterad stress. Kortvarig stress är vanligen funktionell, till exempel kroppens reaktioner vid en fara. Vid s.k. dysfunktionell stress blir olika kroppsliga reaktioner förnimmbara och ofta påtagligt störande för individen. Dessa reaktioner är ofta de besvär och symtom vilka får individen att söka läkare. Inom företagshälsovården har detta inneburit en förändrad arbetssituation med krav på nya behandlingsmetoder mot arbetsrelaterad stress. För att behandla och rehabilitera individer framgångsrikt vet man med stöd från flerårigt kliniskt arbete att det krävs ett team som samarbetar kring individen. En del av behandlingen bör inriktas mot att öka individens förståelse och kunskap om de egna stressreaktionerna och att hitta ett nytt förhållningssätt till utlösande orsaker. Som en följd av detta erbjuder numera den företagshälsovård där jag arbetar utbildning i stresshantering. Syfte: Att utvärdera om patienter som rekommenderas att genomgå en stresshanteringskurs som ett led i behandlingen förbättras med avseende på stressrelaterade symtom och beteenden. Undersökt grupp och metod: Två grupper jämfördes. En kursgrupp bestående av tio individer vilka genomgick en stresshanteringskurs under åtta veckor. Kursens mål var bl.a. att ”bli uppmärksammad på kroppens stressreaktioner och att minska dessa”. Som jämförelsegrupp utvaldes sex patienter från min mottagning. Dessa individer erhöll efter läkares bedömning ”sedvanlig behandling” det vill säga kontakt med sjukgymnast, psykolog eller beteendevetare. Alla individerna uppvisade stressrelaterade besvär, till exempel trötthet och minnesstörningar. För att utvärdera effekterna av kursen med avseende på stressrelaterade symtom och beteenden användes två olika självskattningsformulär. Stress and Crisis Inventory-93 (SCI-93), avsnitt 1av 6: ”Symtomskattning med avseende på autonom dysfunktion” och the Swedish Stress Profile (SSP). SSP består av två delar. Första delen utgörs av frågor som relaterar till viktiga dimensioner av arbetslivet. Andra delen av formuläret baseras på frågor som utvalts efter dess relation till biokemiska markörer för stress. Båda formulären ifylldes vid kursstart och efter genomgången kurs av kursgruppen. Jämförelsegruppen ifyllde enbart SCI-93 vid motsvarande tidpunkter. För att få bakgrundsfakta hölls en muntlig intervju med varje deltagare i kursgruppen. Resultat/diskussion:. Medelvärdena för bägge grupperna avseende autonom dysfunktion minskade. Jämförelsegruppen uppvisade en större minskning. De erhöll behandling och kontinuerligt stöd av ett team och att individens chef tidigt deltog i rehabiliteringen. Rekryteringen av de bägge grupperna skiljde sig också åt. Kursgruppen uppvisade också en förbättring mätt med frågeinstrument som anses vara relaterat till biokemiska markörer för stress. Detta kan tolkas så att gruppen mellan mättillfällena, alltså under kursens gång, har förändrat sitt beteende och tillgodogjort sig en del av kursens målsättning. Här saknas dock resultat från jämförelsegruppen. Slutsats: Frågeställningen om stresshanteringskursen i sig medförde förbättring kan efter detta projektarbete ej besvaras. Sammanfattningsvis gav studien inte stöd för att stresshanteringskursen för denna patientgrupp leder till minskad stress (stressrelaterade symtom och beteenden) i högre grad än ”sedvanlig behandling”. På grund av det lilla materialet och metodologiska brister får den i detta avseende betraktas som inkonklusiv. För att få ett strikt vetenskapligt underlag för en behandlings-rekommendation bör en kontrollerad studie genomföras med större homogen grupp ur vilken individerna randomiseras till kurs- och jämförelsegrupp.
Ryggbesvär, sjukskrivning och arbetsbelastning i ett primärvårdsperspektiv
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Sarker, Mahadeb; Vårdcentralen Kramfors
Ryggbesvär är en betydande anledning till sjukskrivning. Besvären kan vara lokaliserade till olika nivåer i ryggraden: halsrygg, bröstrygg, korsrygg eller ländrygg. Syftet med studien var att undersöka fördelningen av ryggbesvär, lokaliserade till olika ryggradsnivåer, i en patientgrupp vid en vårdcentral. Studien avsåg även att belysa hur stor andel av patienterna som sjukskrivits på grund av besvär på respektive ryggradsnivå samt huruvida ryggbesvären kunde antas ha samband med arbetsbelastning. Studien är genomförd vid Vårdcentralen i Kramfors. Undersökningsgruppen bestod av de patienter vilka erhållit en diagnos på ryggbesvär under tremånadersperioden december 2002 – februari 2003 och som var i åldersintervallet 18-65 år. Besvären har indelats i fyra grupper motsvarande de olika nivåerna i ryggraden. Ur undersökningsgruppen har undergrupper slumpmässigt valts ut för att belysa sjukskrivningar och huruvida besvären kan vara yrkesrelaterade. 239 patienter ingick i undersökningsgruppen. Bland dessa hade en tredjedel besvär från ländryggen. Drygt en fjärdedel hade besvär från halsryggen respektive bröstryggen. Minst förekommande var besvär från korsryggen (14 %). I de fyra besvärsgrupperna om respektive tio patienter varierade antalet sjukskrivna mellan fyra och åtta. Mellan tre och sex personer i respektive grupp om tio patienter hade yrken som bedömdes vara ryggbelastande. Det var således vanligast med besvär från ländryggen. Det var också vanligt att patienter med ryggbesvär blev sjukskrivna. Arbetsrelaterade besvär var vanligast i ländryggnivå. Det finns en betydande osäkerhet i studiens resultat då den undersökta gruppen är liten. Dessutom har information om arbetsförhållanden inhämtats i form av yrkestitel, vilket är en grov bedömning av ryggbelastande exponeringar. För att kunna göra bedömning av samband mellan yrkesexponering och ryggbesvär anses det krävas detaljerade exponeringsundersökningar.
A case study in rehabilitation: An interview of the emplyee on sick leave and her employer
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Beloso, Rachel; Feelgood Svenska AB
Kan hälsa mätas?: En jämförande studie mellan två olika hälsobegrepp
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Lillqvist Bennstam, Agneta; ABB Hälsan AB
De senaste åren har i Sverige och Europa, bland yrkesarbetande noterats en ökning av långtidsfrånvaro på grund av sjukskrivning samt sjukpensionering. Detta medför stora kostnader för de berörda länderna. I Sverige har debatten om hur detta ohälsotal skall sänkas, förts på olika nivåer och i olika forum. Regeringens utredare för ”Ökad hälsa i arbetslivet”, Jan Rydh, har lyft fram vikten av tidig rehabilitering samt värdet av att kunna identifiera riskpersoner. Syftet med denna studie var att utvärdera om hälsa kan mätas, samt att jämföra två olika metoders möjlighet att screena riskindivider. Vald definition av hälsa, avgör valet av modell för hälsoundersökning. I denna studie jämförs två modeller, en biomedicinsk och en beteendemedicinsk. Studiematerialet utgörs av 33 ledare med personalansvar, på ett av de företag som anlitar ABB Hälsan. En biomedicinsk undersökning omfattande laboratorieanalys, blodtrycksmätning, EKG om individen är  50 år, samt uträkning av Body Mass Index (BMI), utfördes först på individen. Därefter följde en beteendemedicinsk metod, Hälsoprofilbedömning, som utgörs av ett individuellt frågeformulär, konditionstest samt samtal kring resultatet. Den biomedicinska undersökningen lyfte fram 21 individer som riskpersoner, detta grundat på förhöjda kolesterol och BMI värden. Den beteendemedicinska undersökningen lyft fram 16 individer som riskpersoner, detta grundat på hälsovanor, hälsopplevelser och hälsodata. En biomedicinsk undersökning, som i alla avseenden fastställer en persons hälsa, kan knappast utformas. En beteendemedicinsk undersökning kan fastställa en persons behov av livsstilsförändring och motivera personen till detta i ett givet ögonblick. Det är svårt att uttala sig om denna förmåga i framtiden, då livssituationen eventuellt förändrats. Hälsa kan knappast mätas så att garanti kan lämnas om personens status på lång sikt. Ytterligare forskning krävs för att utvärdera denna frågeställning.
Psykosocial arbetsmiljö hos arbetsledaren på ett pappersbruk
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Jonsson, Hasse; Hyltehälsan Företagshälsovård AB
Utvärdering av rapporteringssystem för arbetsrelaterad sjukdom
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Ekstrand, Eva; Feelgood
Belastningsskador är den vanligaste orsaken till arbetsskada. Montörer är den yrkesgrupp som har störst risk att drabbas av belastningssjukdom (1). I en undersökning vid ett medelstort svenskt tillverkningsföretag har gjorts en utvärdering av ett rapporteringssystem för arbetsrelaterad sjukdom. Man rapporterar där regelbundet diagnoser och sjukskrivningstal för större grupper av anställda som söker företagshälsovården för sjukdom som bedöms till övervägande del vara orsakad av arbetet. Syftet med undersökningen har varit att analysera vilken information som kan ges av rutinmässigt rapporterad sjukdomsstatistik och studera om detta kan vara av värde för att påvisa hälsorisker i arbetsmiljön. Man har önskat undersöka om diagnoser och sjukskrivningsmönster skiljer sig mellan olika avdelningar, hur stor del av patienterna som fortfarande är sjukskrivna efter sex månader samt om de har uppgett tidigare besvär i samband med nyanställningsundersökningen. Uppföljning har gjorts av patientjournaler för de anställda som sökt för arbetsrelaterad sjukdom under kvartal 1-3, år 2002, sammanlagt 29 patienter. Företaget har totalt ca 600 personer anställda varav ca 400 i produktionsarbete. Utöver tidigare känd information om diagnoser, avdelning och ev. sjukskrivning efter första besöket har man noterat ålder, kön och anställningstid samt information om patienten fortfarande är sjukskriven efter tre resp. sex månader. Från nyanställningsundersökningen har eftersökts om patienten tidigare haft besvär av samma karaktär. Vidare har undersökts hur många av fallen som ordinerats kontakt med sjukgymnast/arbetsterapeut, fått remiss till specialist, samt om rehabiliteringsprocessen medfört behov av omplacering alt. annat arbete. Det kunde noteras tydliga skillnader i diagnosmönster mellan olika produktionsavdelningar. En klar överrepresentation fanns av besvär från nacke-skuldror på en avdelning där arbetet innebar statisk belastning på nacke och skulderparti, samt även diagnoser från hand-handled vid avdelning med monteringsarbete, innebärande högrepetitivt arbete för händer. På övriga avdelningar med blandade tekniska och kontorsuppgifter var diagnoserna jämnt fördelade över flera grupper och färre fall ledde där till sjukskrivning. Vid den avdelning där arbetet innebar tyngst belastning för axlarna var nästan samtliga av de patienter som blev sjukskrivna vid första besöket fortfarande inte i arbete efter 6 månader. Vid en annan produktionsavdelning hade däremot de flesta återgått i arbete. Flertalet av de insjuknade hade i samband med nyanställningsundersökningen inte uppgett tidigare besvär av belastningssjukdom. Denna form av diagnosrapportering kan ge en god uppfattning om de arbetsrelaterade problemen på olika avdelningar. Det är av vikt att varje grupp är tillräckligt stor så att informationen kan lämnas utan risk att röja den enskilde patientens identitet. Materialet innehåller relativt få patienter och endast de som sökt företagshälsovården men kan vara en bra utgångspunkt för fortsatta diskussioner och riktade åtgärder för förebyggande av arbetsrelaterad sjukdom. 1. Referens: Lindmark E. Arbetsmiljöverket. Korta arbetsskadefakta. Nr 03 2000 Belastningsskador 1998-99. www.av.se
Uppföljning av anställda inom högteknologisk verksamhet som sökt FHV för stressreaktion
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Uggla, Margita
En stor del av det höga antalet långtidssjukskrivna utgörs av personer drabbade av stressrelaterad psykisk ohälsa. På vår företagshälsovård som betjänar anställda inom IT- och högteknologisk verksamhet fördubblades antalet besök för stressrelaterade symtom mellan 2001 och 2002. Symtombilden är komplex och kunskapen om behandling begränsad. Mot bakgrund av detta har jag granskat en grupp patienter som sökt för stress avseende sjukdomssymtom, åsikt om orsaker till symtomen, behandling och utfall av behandlingen samt syn på företagshälsovårdens och arbetsgivarens åtgärder. Jag har också frågat om sjukdomsperioden medfört någon kunskap/erfarenhet som används att undvika liknande besvär igen. Syfte:Att erhålla ökad kännedom om patienter med stressrelaterade symtom och utifrån denna kunskap kunna förbättra omhändertagandet. Undersökt grupp och metod: 62 patienter som sökte för första gången 2001 07 01 – 2002 06 30 granskades via journalgenomgång och enkät (svarsfrekvens 67%). Ett enkelt medelvärdesindex skapades för att mäta och jämföra sjukdomens svårighetsgrad. Resultat: Det vanligaste symtomet för både kvinnor och män var psykisk trötthet. Mätt med medelvärdesindex fann man ingen könsskillnad i sjukdomens svårighetsgrad. 43% av patienterna utreddes somatiskt och i inget fall diagnosticerades sjukdom som ensam kunde förklara hela sjukdomsbilden. Ett fall av hypothyreos missades troligen pga att prov ej togs. 55% av kvinnorna och 68% av männen uppgav att arbetet var huvudorsak till symtomen och att stor arbetsmängd var den viktigaste faktorn. Ungefär 2/3 av patienterna hänvisades till beteendevetare och 1/3 fick farmakologisk behandling. Enstaka personer träffade psykiater eller sjukgymnast. 58% av kvinnorna och 41% av männen blev sjukskrivna. Sjukskrivningstiderna var under undersökningstiden som mest 130 dagar och därutöver var 6 personer ytterligare sjukskrivna. 93% av de sjukskrivna patienterna var vid uppföljningstidens slut tillbaka i arbete eller arbetssökande. Både för kvinnor och män minskade medelvärdesindex signifikant under uppföljningstiden. Bland de positiva omdömena om företagshälsovårdens insatser fanns ffa att man fått beteendevetarkontakt. De mindre nöjda patienterna efterlyste kontakt med beteendevetare, sjukgymnast och uppföljning efter återgång i arbete. De flesta patienter som var nöjda med arbetsgivarens insatser hade fått ekonomiskt bidrag till beteendevetarkontakt. Endast en person uppgav att rehabiliteringsutredning gjorts och 24 personer menade att de inte fått någon hjälp alls av arbetsgivaren. 51 personer svarade ja på frågan om sjukdomsperioden medfört kunskaper/insikter som användes för att undvika liknande besvär igen. Diskussion/Slutsats: Psykisk trötthet var vanligaste symtom och arbetet viktigaste utlösande faktor både för kvinnor och män. Sjukskrivningstiderna bedöms som relativt korta och återgång i arbete hög. För att förbättra omhändertagandet bör företagshälsovården utöka möjligheterna till beteendevetar- och sjukgymnastkontakt, uppföljning efter återgång i arbete, bidra till förbättrad kunskap om stress hos arbetsgivaren och bevaka att rehabiliteringsutredning görs. Somatisk utredning bör göras i ökat antal fall.
Deltidssjukskrivning - ett bättre sätt att hantera ohälsa?
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Victorin, Malin; AB Previa
Utvärdering av rehabiliteringskurs för långtidssjukskrivna avseende återgång till arbetet
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Forssell, Marie; AB Previa
Bakrund: Långtidssjukskrivningar ökar och har ökat de senaste åren, detta medför ökade kostnader inte bara för statskassan utan även för den privata sektorn. Riksförsäkringsverket rapporterar ständigt ökade kostnader för sjukskrivningar och från regeringshåll kommer åtgärdspaket i syfte att sänka kostnaderna för sjukfrånvaron samt att få långtidssjukskrivna tillbaka i arbete. Syfte: Att utvärdera en sex veckor lång rehabiliteringskurs för långtidssjukskrivna arbetande montörer i finmekanisk industri. Syftet var att se hur många som kom tillbaka i arbete efter genomgången kurs. Undersökt grupp och metod: Tio kvinnor som arbetade i monteringen och hade varit sjukskrivna fyra veckor eller längre utvaldes. Åtta individer under diagnosen skuldermyalgi och en med diagnosen utmattningsdepression deltog i studien. En individ exkluderades pga. allvarlig psykisk sjukdom. Gruppen genomgick en sex veckors lång rehabiliteringskurs, med ett möte per vecka. Kursplanen inkluderade stressens verkningsmekanismer, smärtfysiologi, basal anatomi och gruppsamtal. Parallellt träffade gruppen sjukgymnasten en gång per vecka, där deltagarna fick prova på olika fysiska aktiviteter. Resultat/Diskussion: Tre månader efter kursens slut var sex av nio individer tillbaka i arbete. Efter ett år var fyra individer åter i arbete medan två var fortsatt sjukskrivna, två individer var föräldralediga och en under uppsägning. De två individer som var fortsatt sjukskrivna väntade beslut från försäkringskassan om förtidspension. Av de fem individer med en tidigare sjukskrivningshistoria var endast en tillbaka i arbete. Slutsats: Enligt Riksförsäkringsverkets publikationer är den förväntade siffran att återgå i arbete efter ett års långtidssjukskrivning utan åtgärd drygt 50 procent . I denna studie var knappt 50 procent tillbaka i arbete efter ett år. Ytterligare studier av smärtpatienter enligt liknande metoder som i denna studie visar ingen reduktion i antal sjukdagar . Således kan man anta, att andra faktorer har betydelse för återgången i arbete efter långtidssjukskrivning. Exempel på detta kan vara sjukförsäkringssystemets uppbyggnad eller individens sociala struktur.
Resultat av hälsoundersökning av arbetssökande sommarvikarier med potentiell placering i härdplastexponerat arbete vid elektronikföretag
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Aria-Videhult, Simin; AB Previa
Härdplaster kan i samband med bearbetning frisätta ämnen som kan framkalla astma och hudbesvär hos speciellt känsliga individer. Enligt lag måste därför att personer som skall arbeta i miljö där härdplaster bearbetas genomgå en riktad hälsoundersökning mot hud och andningsvägar. Den här studien är en sammanställning av sådan läkarundersökning på individer som ansökt om sommarvikariat vid ett företag där härdplaster bearbetas. Syfte: Kartlägga rökvanor, lungfunktion och förekomst av eksem och lungsjukdom hos ungdomar som sökt sommarvikariat vid härdplastföretaget Flextronics i Västerås. Samt ta reda på i vilken utsträckning eksem eller lungsjukdom utgjort hinder för anställning. Undersökt grupp: 148 personer som ansökt om sommarvikariat på elektronikföretaget Flextronics i Västerås. Metod: Retrospektiv genomgång av läkarundersökningar och hälsodeklarationer Resultat: 11% var rökare. 5% var astmatiker. 7% led av eksem. 2% nekades anställning eller omplacerades på grund av sina hud- eller lungsjukdom. Slutsats: Även om flera personer led av både eksem och astma ledde läkarundersökningen endast undantagsvis till omplacering eller att anställning nekades. Troligen tog läkaren hänsyn till att anställningen var tidsbegränsad och att uppmätta härdplastvärden av var mycket låga.
Identifiering av faktorer som befrämjar hälsa på arbetsplatsen
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Carlsson Wallöe, Cornelia; Hälsan och Arbetslivet
En hälsobefrämjande arbetsplats kan se ut på många sätt. Gemensamt är dock att sjukfrånvaron är låg och att personalen upplever sig trivas. Därutöver har man funnit att det i arbetsmiljön finns faktorer som kan identifieras som hälsobefrämjande. Syfte: att söka efter och identifiera hälsobefrämjande faktorer på en utvald arbetsplats . Undersökt grupp och metod: Fyra anställda vid Kungälvs sjukhus, IVA har intervjuats. Metoden som använts har varit enskilda intervjuer med såväl öppna som slutna svarsalternativ samt enkla ja eller nejfrågor. Sjukfrånvarostatistik från personalavdelningen har också sammanställts och använts. Särskild vikt har lagts vid att ta fram vilken av Angelöws friskhetsfaktorer man bedömt vara viktigast samt om man själv ansett någon annan faktor vara av betydelse för en friskare arbetsplats. Resultat: Sjukfrånvaron har ökat på Anestesikliniken under 2002 jmf med 2001. Antalet sjukdagar per anställd under 2001 var 21 dagar, under 2002 26 dagar. Enligt verksamhetsberättelsen anses orsaken till ökningen på intensivvårdsavdelningen inte vara påvisade arbetsrelaterade sjukdomar utan orsakas av andra faktorer. En ny schemamodell infördes november 2000. Följande hälsofrämjande faktorer identifierades på denna arbetsplats: - arbetsmiljöarbetet som är aktivt och engagerar personalen - ledarskapet som utmärks av en närvarande och uppskattad chef - inflytande och delaktighet där den nya schemamodellen ökat inflytandet över arbetstiden men möjligen också bidragit till en ökad sjukfrånvaro initialt - positivt arbetsklimat med arbetsglädje och upplevelse av att arbeta mot ett gemensamt mål - satsningen på kompetensutveckling som utmärks av en positiv och välvillig inställning till vidareutbildning av all personal -friskvård på arbetstid som upplevs som viktig. I nuläget saknas den ännu men är under utformning av arbetsledningen Ytterligare en hälsofrämjande faktor har framkommit; möjligheten till professionellt stöd vid behov i såväl yrkes- som privatliv. Detta gynnar personalens arbete med svårt sjuka människor men också deras möjligheter att växa som människor . Slutsats: Det finns ett flertal faktorer som är hälsobefrämjande på IVA. Man skulle kunna tänka sig synergistiska effekter av flera faktorer , t ex arbetsmiljöarbete och ledarskap eller friskvård och positivt arbetsklimat. Om så är fallet skulle man kunna tänka sig att medvetet satsa på två samverkande faktorer och på så sätt få större utdelning än väntat. Referens: Angelöw, Bosse: Friskare arbetsplatser, Studentlitteratur, 2002.
Effekter av AktiVERA-projektet på långtidssjukskrivna arbetstagare i Bjuvs Kommun
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Svensson, Urban; AB Previa
Syfte: Att se om en positiv effekt av ett interventionsprojekt i gruppen långtidssjukskrivna kan påvisas utöver den intuitiva nytta som förutsågs. Undersökt grupp och metod: 7 långtidssjukskrivna kvinnor inom vård och omsorg med anställning i Bjuvs Kommun erbjuds ett aktiveringsprojekt kallat AktiVERA. Detta innebar gruppmöten med representation av arbetsgivaren, företagshälsovården och det lokala Försäkringskassekontoret samt friskvårdsinsatser och förväntan om att ta aktiv del i rehabiliteringsprocessen. De 7 fallen matchades med 7 kontroller och de sammanlagt 14 individerna fick i två omgångar besvara enkäterna Subjective Health Complaints (SHC) och Sense of Coherence (SOC) med knappt 6 månaders intervall. Resultat/diskussion: Resultatet av projektet blev inte helt oväntat väsentligen oförändrad grad av arbetsförmåga och utfall i de båda enkäterna Subjective Health Complaints (SHC) och Sense of Coherence (SOC). Någon statistiskt signifikant förändring av enkätufallen som resultat av interventionen kunde inte ses med den använda metoden parad T-test. Detta kan förklaras av att den undersökta gruppen var liten och att observationstiden på knappa 6 månader för förhållanden med lång förändringslatens. Emellertid kan man fortsatt hävda intuitiv nytta av den här typen av intervention hos långtidssjukskrivna. Sammantaget framkom också bekräftande uppgifter om nedsatta salutogena faktorer och vulnerabilitet i gruppen övre medelålders kvinnor med anställning inom vård och omsorg. Slutsats: Någon positiv effekt kunde inte säkert påvisas men intuitiv nytta har säkert förelegat och interventionen som sådan är lovvärd i en grupp där lidandet är stort parallellt med stora samhällsekonomiska konsekvenser. Referens: 1. Rydh J, SOU 2000:121a-b Sjukförsäkringsutredningen
Våga tala: Utvärdering av GFS Studenthälsans kurs i yttrandeträning för studenter med talängslan
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Borgare, Agneta; GFS Studenthälsan
Sjukskrivning och stressrelaterad ohälsa
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Eid, Roberto; AB Previa
Förändringstempot och stressen på våra arbetsplatser och i samhället har stegrats. Stressrelaterad ohälsa står för en stor del av långtidssjukskrivningarna med de ekonomiska konsekvenser som detta innebär. Studiens syfte var att undersöka om man genom instrumentet Stress and Crisis Inventory (SCI) kan förutsäga sjukskrivningstidens längd vid stressrelaterad ohälsa. Dessutom avsågs att undersöka huruvida tidig kontakt med arbetsplatsen via företagsläkare förkortade sjukskrivningstiden jämfört med omhändertagande av psykolog. Den undersökta gruppen bestod av 12 patienter med stressrelaterad ohälsa. Dessa indelades slumpmässigt i två grupper. Den ena gruppen behandlades av en företagsläkare och den andra av psykolog. Sjukskrivningens längd beräknades i de två grupperna. Medianvärdet för sjukskrivning var 2 månader bland de patienter som hade en hög SCI-poäng och 9 månader för dem med en låg poäng. De båda behandlingsgrupperna hade samma sjukskrivningslängd. I bägge grupperna fanns patienter som hade varit sjukskrivna i sex månader eller mera trots insatser. De flesta patienter hade varit sjukskrivna mindre än sex månader. Grupperna hade ungefär lika SCI-poäng. SCI-formuläret tycks vara ett bra prognosinstrument för sjukskrivningens längd vilket har rapporterats tidigare. Det kan vara en fördel att tidigt få en uppfattning om prognosen avseende framtida sjukskrivning. Man kan därmed få en realistisk uppfattning om behovet av rehabiliteringsåtgärder. Studiens sekundära syfte var att undersöka om tidig kontakt med arbetsplatsen via företagsläkare förkortade sjukskrivningstiden jämfört med omhändertagande av psykolog. Det visade sig emellertid att även omhändertagandet av psykolog oftast omfattade kontakt med patientens arbetsplats. Frågeställningen om tidig kontakt med arbetsplatsen förkortar sjukskrivningstiden kunde därför inte belysas i denna undersökning. För att kunna utvärdera om tidig kontakt med patientens arbetsplats förkortar sjukskrivningstiden, borde man jämföra patienter som behandlas i FHV med patienter som handläggs utan sådan arbetsplatskontakt, t ex inom allmänmedicinen.
Försäkringskassans 7-stegsmodell i teori och praktik: En beskrivning av försäkringskassans bidrag till rehabiliteringen av 39 långtidssjukskrivna patienter under 2002
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Gärdek, Sigrid; AB Previa
Försäkringskassans (FK) handläggare är en central person för att en smidig rehabilitering av långtidssjukskrivna skall kunna äga rum. Jag har velat visa hur FK:s insatser har tett sig för ett antal patienter sett ur företagshälsovårdens perspektiv. Patienterna som har studerats har varit bokade för rehabilitering hos företagshälsovården och de har följts under ett år. FK:s samordningsansvar har tagit sig uttryck i ställningstagande till sju rehabiliteringssteg där första steget är återgång i arbete utan andra insatser än de rent medicinska och det sjunde steget innebär bedömningen att patienten är långvarigt eller varaktigt arbetsoförmögen. I denna studie som enbart visar rehabiliteringen för ett begränsat antal patienter under en begränsad tid kan man ana FK:s närvaro främst i form av begäran om ”särskilt läkarutlåtande om hälsotillstånd” LUH. Detta utlåtande från behandlande läkare används sedan som underlag för FK:s rehabiliteringsinsatser. Vad man kan sakna är FK:s fysiska närvaro på de möten arbetsgivarens rehabiliteringsansvariga konsulent regelbundet kallar till och där förutom patienten och hans/hennes arbetsledare också företagshälsovården finns med. I de här studerade rehabiliteringsärendena var FK aktiv i knappt hälften (45%). Några gånger hamnade insatserna lite snett kanske just beroende på att den fysiska närvaron saknades.

Browse

Browsing Uppdragsutbildning Företagsläkarkursen Väst - Projektrapporter by Issue Date