Uppdragsutbildning Företagsläkarkursen Väst - Projektrapporter

Permanent URI for this collectionhttps://gupea-staging.ub.gu.se/handle/2077/23306

Browse

Now showing 1 - 20 of 168

A case study in rehabilitation: An interview of the emplyee on sick leave and her employer
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Beloso, Rachel; Feelgood Svenska AB
Äldre idrottslärare, problem och möjligheter i arbetssituationen
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2006) Jonson, Torbjörn; Kommunhälsan Halmstad
I projektarbetet gjordes en intervjuundersökning med avsikt att belysa äldre idrottslärares arbetssituation, sedd med ”deras egna ögon”. 17 lärare erbjöds att medverka, 7 deltog i undersökningen. Lärarna var födda 1940 – 1949, vid intervjutillfället verksamma i grundskola och gymnasium. I intervjuerna låg tyngdpunkten på lärarnas egna berättelser, deras tankar om sitt arbetsliv och sin arbetssituation, vilka specifika problem de upplevde som äldre lärare i detta yrke med, inte minst, fysiskt starkt slitage. I fokus under intervjuerna fanns också lärarnas egna tankar om möjliga lösningar på de problem som fanns, och likaså om de utvecklingsmöjligheter i yrket som kunde finnas vid deras ålder och i deras situation. De äldre idrottslärare som intervjuats har var och en haft sin bild av ämnet idrott och sin egen arbetssituation. Det finns dock också gemensamma drag i de problemområden och förslag till förbättringar som berörts. Påtagligt var att samtliga intervjuade, trots att flera hade betydande hälsoproblem av olika slag, fortfarande var mycket intresserade av och engagerade i sitt arbete, med elevernas bästa för ögonen. De problemområden som berörs är att sjukdomar och symtom finns hos nästan alla. Artros och värk finns hos flera i gruppen. Hög ljudnivå under lektioner utgör en klar svårighet för lärare med nedsatt hörsel och tinnitusbesvär. Ökad tidspress har gjort att lärarna inte bereds tillfälle till vila mellan lektionerna, likaså saknas ibland bra vilorum. Dessa fysiska och stressrelaterade problem har naturligt nog blivit större i takt med stigande ålder. Lärarna upplevde också bristande möjligheter till kollegial gemenskap och erfarenhetsutbyte. Likaså poängterade lärarna skolledningens avgörande betydelse för idrottslärarens arbete, att det har stor betydelse att intresse och respekt visas från ledningens sida. Det finns många och goda idéer kring hur man som äldre idrottslärare kan utforma sin undervisning, så att lärarnas kunskap och erfarenhet tas tillvara på ett bra sätt. Så t ex finns det de som kan tänka sig att arbeta med mentorskap för yngre lärare och med teoretisk undervisning under en del av arbetstiden. Likaså finns det de lärare som gärna skulle vilja arbeta med små elevgrupper, där särskilda problem finns t ex i form av övervikt eller psykisk problematik. Idrott är ett ”känsligt” ämne för många elever, och med äldre lärare, med vissa hälsoproblem, som förebilder skulle - med fördel – prestationsinslaget i undervisningen kunna minskas. Därvid skulle kroppens möjlighet som uttrycksmedel och ”språk” i högre grad kunna betonas, liksom möjlighet till glädje i kroppsrörelse och dess hälsobefrämjande och läkande förmåga.
Arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna - utvärdering av teambedömningar
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2011) Heister Danielsson, Cecilia; Bergslagens Arbetsmiljö
Inledning: I Sverige krävs att läkare bedömer samband mellan sjukdom och nedsatt arbetsförmåga för rätt till ersättning från den allmänna sjukförsäkringen. I många länder avgörs arbetsförmåga av försäkringstjänstemän genom bedömningsinstrument. Arbetsförmågebedömningar vid komplicerade och långvariga sjukfall sker ofta inom företagshälsovård genom multiprofessionella team enligt en biopsykosocial modell. Syfte: Att utvärdera våra egna teamutredningar efter två år för att se om och hur vi lyckades förutsäga arbetsförmåga hos långtidssjukskrivna. Syftet var också att dra lärdomar inför framtida bedömningar. Undersökt grupp, metod: 42 individer, elva män och 31 kvinnor som under våren och sommaren 2007 deltog i kombinerade försäkringsmedicinska- och arbetslivsinriktade utredningar följdes med en enkät två år senare. Svaren jämfördes med journaler från utredningen avseende bland annat mätvariabler från självskattningsskalor som SCI-93. Bortfallet analyserades också. Resultat: Tolv individer besvarade enkäten. Vi lyckades bedöma arbetsförmåga rätt för sju och delvis rätt för fyra. Prognosen stämde bäst vid hel eller ingen arbetsförmåga, för män och för flertalet med sjukdomar i enbart rörelseapparaten. Prognosen stämde sämre för kvinnor och deltidsarbetsförmåga. Bortfallsgruppen hade fler med psykisk ohälsa än svarsgruppen. I båda grupper var autonom stress mätt genom självskattningsinstrumentet SCI-93 högst vid prognos om halv arbetsförmåga. Slutsatser: Stort bortfall omöjliggjorde utvärdering av våra bedömningar. På den minoritet som svarade kunde man utvärdera men slutsatser kunde inte dras. Varför kvinnor oftare fick prognos om arbetsförmåga på deltid och varför prognosen stämde sämre än för män bör undersökas närmare. Man bör också undersöka hur SCI-93 bäst används vid rehabilitering och arbetsförmågebedömningar inom företagshälsovård.
Arbetsförmåga och hälsa hos bageriarbetare på Pågen AB, Göteborg
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2004) Lepp, Marje; Feelgood
Arbetsförmåga, livstillfredsställelse och hälsoupplevelse. Kartläggningsresultat vid analys av tidiga signaler på ohälsa respektive långvarig sjukskrivning.
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2011) Gramson, Nadja; Pe3 Företagshälsa
Bedömning av arbetsförmåga vid tidiga signaler på ohälsa respektive långvarig sjukskrivning är en vardaglig men många gånger svår uppgift inom företagshälsovården. Arbetsförmågan inverkar på människans välbefinnande och tillfredställelse med livet som i sin tur påverkar förmågan att arbeta. Projektets syfte var att kartlägga hälsoupplevelse och arbetsförmåga, att söka samband mellan arbetsförmåga, livstillfredsställelse och välbefinnande samt att analysera skillnader i arbetsförmågeupplevelsen mellan icke sjukskrivna, korttidssjukskrivna och långtidssjukskrivna patienter. Det var även viktigt att förstå om en sådan kartläggning kan användas vid ett första läkarbesök och vilka för- och nackdelar som fanns. Arbetsförmåga, livstillfredsställelse och hälsoupplevelse hos 31 konsekutiva nybesökspatienter, de flesta icke- eller korttidssjukskrivna (grupp 1), analyserades med hjälp av ett testbatteri bestående av tre självskattningsformulär Work Ability Index (WAI), WHO:s välbefinnande index-5 (WHO-5) och Life satisfaction-11 (LiSat-11). Patienternas arbetsförmåga och sjukskrivning jämfördes med en annan grupp bestående av 40 konsekutiva patienter, de flesta långtidssjukskrivna (grupp 2), som var remitterade för bedömning av arbetsförmåga. Diskrepans mellan anledning till läkarbesök och bakomliggande orsak konstaterades hos de flesta i grupp 1. Smärta, stress/utmattning och ÖLI var dominerande diagnoser. Majoriteten hade mindre god eller dålig arbetsförmåga, dåligt välbefinnande och otillfredsställelse med olika aspekter i livet. Patienter som upplevde sin arbetsförmåga som god eller utmärkt hade generellt sett en högre grad av välbefinnande och livstillfredsställelse. Majoriteten av patienterna i grupp 2 hade smärtproblematik, depression och dålig arbetsförmåga, den senare var generellt sämre än i grupp 1. Arbetsförmågan reducerades i takt med sjukskrivningens längd och färre patienter i grupp 2 trodde på att de kan arbeta i samma yrke om två år. Formulärkombinationen gav en mera strukturerad probleminventering och upplevdes som positiv av de flesta. Den är tidskrävande, men kan användas vid ett första läkarbesök särskilt vid diffusa och multipla besvär eller oklar frågeställning. Ett nytt index kunde beräknas på basen av värdena i testformulären. Tidigare studier angående testkombinationen kunde inte hittas vid sökning i Pub Med.
Arbetsförmågebedömning inom företagshälsovård
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2011) Häss, Göran; Novatus Medical AB
Bakgrund: Det finns ett flertal metoder och instrument som bedömer individens funktionsprofil samt förmåga i relation till arbetskrav. Det är därför möjligt att det finns skillnader mellan olika FHV gällande hur dessa används och hur det påverkar en rättssäker och lika bedömning av arbetsförmåga. Detta finns idag ingen kunskap om. Syfte: Syftet med detta projektarbete är att hos en selekterad grupp inom FHV inventera och analysera vilka metoder och instrument som idag används för att mäta funktion och arbetskrav vid arbetsförmågebedömningar. Frågeställningar: Hur sker arbetsförmågebedömningar idag inom FHV? Vilka instrument används inom FHV för att mäta funktion och arbetskrav i samband med arbetsförmågebedömning? Vilka svårigheter föreligger och vilka möjligheter till förbättringar upplever FHV vid bedömningar av arbetsförmåga? Metod: Studien har genomförts som en riktad enkät och analys av data inhämtat från en selekterad grupp av 22 personer från skilda FHV-enheter. Femton svar erhölls. Resultat: Vid bedömningarna sker vanligtvis en läkarundersökning samt v.b provtagning riktat mot missbruk. Arbetsplatsbesök sker oftast av sjukgymnast/ergonom i kombination med funktionstest på mottagningen. Självskattningsskalor riktade mot nedstämdhet, ångest, stress och missbruk fylldes ibland i av patienten för att sedan utgöra underlag eller kompletteras med andra instrument i samband med bedömning av psykolog eller beteendevetare. Vid bedömningar av arbetsförmågan rapporterades främst svårigheter i form av orealistiska förväntningar från uppdragsgivare och att finna enkla, tydliga och validerade vetenskapliga metoder för att mäta arbetsförmåga. Möjligheter till förbättringar i arbetet inom FHV beskrevs bl.a i termer av att tydliggöra tjänsten mot uppdragsgivare och få ökad acceptans för att använda sig av och beställa teambedömningar. Slutsatser: Undersökningen ger en indikation om att arbetsförmågebedömningar idag inom FHV sker på ett heterogent sätt och tjänar flera syften. Det skulle behövas en närmare och större kartläggning gällande arbetsförmågebedömningar inom FHV för att erhålla förbättrade rekommendationer och mer likformigt användande av väl anpassade instrument i dessa bedömningar.
Arbetsledares inställning till och kännedom om Arbetsmiljöverkets föreskrifter om vibrationer. Enkät- och intervjuundersökning.
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2011) Nordlinder, Bernadetta; Bernadetta Nordlinder, Metrevsvägen, Alnö
Bakgrund: Sverige har antagit EU´s direktiv angående vibrationsexponering. Därför har Arbetsmiljöverket utformat författningssamlingar; föreskrifter om vibrationer och medicinska kontroller i arbetslivet. Från företagshälsovårdens håll befarades ökad efterfrågan av medicinska kontroller angående vibrationsexponering, men detta tycks ha uteblivit. Syfte: Känner arbetsledare till Arbetsmiljöverkets föreskrifter angående vibrationsexponering? Mäts den dagliga exponeringen? Är föreskrifterna svåra att uppfatta? Metod och undersökt grupp: Enkät med fasta svarsalternativ skickades till 54 arbetsledare, varav 42 svarade. 5 personer deltog i en intervjuundersökning. Arbetsledare från sju olika företag deltog, där vibrationsexponering föreligger, i dessa fall mekanisk industri, byggföretag och kommunal verksamhet. Resultat: Enkätundersökningen visade att 67% av arbetsledarna kände till föreskrifterna om vibrationsexponering. Mindre än hälften av arbetsledarna erbjöd medicinsk kontroll till arbetstagare som utförde arbete med risk för vibrationsexponering. 76 % av arbetsledarna kände inte till storleken av den dagliga vibrationsexponeringen. Enbart 21% utförde mätning eller uppskattning av vibrationsnivån. Sex arbetsledare uppgav att föreskrifterna uppfattades som lätta, tolv tyckte att de var svåra. I intervjugruppen var resultat liknande, enbart en kände till föreskrifterna. Slutsats: Undersökningen pekade på relativt låg kännedom hos arbetsledarna vad gäller föreskrifter om vibrationer samt medicinska kontroller avseende detta. Mer utbildning inom ämnet speciellt riktad till arbetsledare kan vara adekvat.
Arbetslivskvalitet – medarbetarskap - utveckling: Del 1 - En organisationsprofil avseende en sjukhusklinik våren 2005
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2006) Falkenborn, Ingrid; AB Previa
Bakgrund: Inom en avdelning, bestående av två sektioner vid ett sjukhus, upplevdes arbetsmiljöproblem förekomma. Ledningen ville arbeta med dessa med hjälp av företagshälsovården. En överenskommelse gjordes om att börja med en kartläggning av den upplevda arbetsmiljön, för att ha som underlag och praktiskt verktyg i det därpå följande åtgärdsarbetet, vilket avses utvärderas efter 1-2 år. Syfte: Två frågeställningar skulle besvaras med kartläggningen. 1) Finns det skillnader i arbetsmiljön mellan yrkesgrupperna inom varje sektion? 2) Finns det skillnader i arbetsmiljön inom varje yrkesgrupp mellan sektionerna? Undersökt grupp: Hela läkar-, sjuksköterske- och undersköterskegruppen på avdelningen. Metod: Information samlades in genom ett strukturerat frågeformulär ”min arbetssituation” omfattande 68 påståenden (Maslach & Leiter), vilket distribuerats per post. Resultat: Sjuksköterskorna var relativt samstämmiga i sin beskrivning av arbetsmiljön. Det var en totalt positiv bild som rapportades från nedre sektionen. Den övre sektionen var övervägande positiv frånsett en svagt negativ syn på förändringar det senaste halvåret liksom på arbetsbelastningen. Undersköterskorna var en betydligt mer heterogen grupp. Sammantaget ansågs det viktigt att tydliggöra ledningsfunktionen samt förbättra arbetsklimatet som till stor del handlade om brist på kontroll och gemenskap samt förekomst av värdekonflikter. Den övre sektionen beskrev försämringar inom alla områden under de senaste 6 månaderna. För läkargruppen som helhet kan sägas att arbetsbelastningen var för hög och den egna kontrollen för låg. Här upplevdes den närmaste ledningens agerande vara avgörande. I den övre sektionen var arbetsmiljön annars övervägande positiv. I den nedre sektionen var det viktigt att fånga upp den enda positiva förändring som upplevts det senaste halvåret – ledningsförändringen - och tillsammans finna vägar till en ökad gemenskap, rättvisa, värdegrund, kontroll samt minskad arbetsbelastning. Slutsats: Det fanns olikheter i arbetsmiljön såväl mellan yrkesgrupperna inom varje sektion som inom varje yrkesgrupp mellan sektionerna. Viktigt är att på sikt skapa ett gemensamt team av vardera sektionen eller båda sektionerna sammanslagna med enhetlig ledningsstruktur, där arbetsuppgiften är i fokus.
Arbetsmiljön i produktionsköket Sundsvalls sjukhus: Uppföljning av ett förändringsarbete
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2008) Finné, Elisabet; Länshälsan Sundsvall
I december 2006 fick Produktionsköket på Sundsvalls Sjukhus ta emot Arbetsmiljöpriset för bästa arbetsplats i Landstinget Västernorrland. Åren dessförinnan var köket nominerat och hade vid några tillfällen också kommit till final. Ett produktionskök är på många sätt en belastande arbetsmiljö. Buller, hala golv och tunga lyft har kännetecknat arbetet i många storkök. Många som arbetar i dessa kök är lågutbildade kvinnor, som saknar den muskelkraft som skulle behövas för att tillfredsställande klara arbetet. Deras möjligheter att få ett annat, mindre belastande arbete, är också små. Flera undersökningar har visat på arbetsmiljöproblem i kök. Bland personalen i produktionsköket på Sundsvalls sjukhus gjordes en enkätundersökning avseende arbetsmiljön 2003. Denna s k Fria-enkät, visade på en mängd arbetsmiljöproblem. Flera förändringar genomfördes och 2006 fick köket motta Västernorrlands landstings arbetsmiljöpris för bästa arbetsmiljö. Vilka faktorer hade betydelse för den förbättrade arbetsmiljön? Var känslan av ökad trivsel bestående? Hur upplevdes kraven som ställdes på de anställda? Hade man rimlig kontroll över arbetet? Syftet med denna deskriptiva studie var att få svar på dessa frågor. Den undersökta gruppen bestod av kökets anställda, 30 personer. Två enkäter genomfördes bland de anställda, en under hösten 2007, en under våren 2008. Den första enkäten gav svar på vilka faktorer som de anställda tyckte var av störst betydelse för arbetmiljön. Den andra fokuserade på krav och kontroll, och jämfördes med de svar avseende dessa kvaliteteter som de anställda hade givit i Fria enkäten 2003. Resultatet av den första enkäten visade att chefens betydelse var mycket stor. Beträffande krav/kontroll enkäten visades att de anställda upplevde höga krav på snabbt och hårt arbete och även att det fanns många monotona arbetsmoment. Dock fanns också frihet att bestämma hur och vad som skulle utföras. Slutsatsen blev att de anställda nu upplevde en förbättrad arbetsmiljö jämfört med 2003 och att arbetsledningen var den enskilt viktigaste faktorn för denna förbättring.
Arbetsmiljöns inverkan på gymnasieelevers mående – jämförelse av praktiska och teoretiska gymnasieprogram
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2008) Knutsson, Mikael; Gällivare kommun
Allt fler riksomfattande rapporter gör gällande att svenska skolelevers hälsa har försämrats de senaste åren både avseende psykiskt och fysiskt mående. Enligt en del forskare beror detta på en allt mer inaktiv livsstil med utökad tid för stillasittande arbete samt neddragen tid för skolgymnastik. Syftet med denna epidemiologiska tvärsnittsstudie var att få kunskap om gymnasieelevers mående på praktiska och teoretiska program och för att definiera en eventuell skillnad i arbetsmiljö samt självskattad psykisk och fysisk hälsa mellan de olika programmen. Sammanlagt 87 elever från 4 olika klasser undersöktes med svarsfrekvensen 69% (60 elever). Totalt gick 40 elever på praktiskt program (bygg- och fordonstekniskt program) och 47 elever gick på teoretiskt program (samhälls- och naturvetenskapligt program). Samtliga elever erhöll en enkät där frågor kring arbetsmiljö samt psykisk och fysisk hälsa skulle självskattas enligt en femgradig kategorisk skala (ordinaldata). För att korrigera för ett eventuellt könssamband inkluderades även könstillhörighet i resultatdelen. På teoretiska program var eleverna mer stressade över skolarbetet än eleverna på praktiska program (63% av eleverna på teoretiska program kände sig alltid eller ofta stressade över skolarbetet, jämfört med 17% bland elever på praktiska program). Uppdelat efter könstillhörighet sågs emellertid liknande skillnad där 69% (20/29) av flickorna i de båda programmen alltid eller ofta kände sig stressade över skolarbetet jämfört med 13% (4/31) bland pojkarna. Flickorna i studien rapporterade genomgående ett sämre psykiskt mående än pojkarna vilket överensstämmer med tidigare studier. Avseende fysisk hälsa framkom endast mindre skillnader mellan program och kön. En väntad könsskillnad noterades i frekvensen av magont vilket sannolikt kan härledas till mensvärk. Värk i nacke, rygg och axlar var något vanligare bland elever på teoretiska program och då hos flickor i synnerhet. På teoretiska program och hos flickor i allmänhet upplevde man således en mer stressig arbetsmiljö jämfört med elever på praktiska program och pojkar i synnerhet. Psykisk ohälsa var vanligare bland elever på teoretiska program, men då majoriteten på dessa program var flickor vilka i allmänhet oftare drabbas av psykisk ohälsa, kan inga långtgående slutsatser dras. Den höga andelen flickor bland elever på undersökta teoretiska program och pojkar på undersökta praktiska program, försvårar ett generaliserbart samband mellan arbetsmiljö, programtillhörighet och ohälsa. Genom att under längre tid studera gymnasieklasser med jämnare könsfördelning skulle man nå en tydligare konklusion.
Arbetsrelaterad psykosocial stress en viktig markör till ökad risk för kardiovaskulär sjukdom
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2006) Procopan, Mikael; Sensia Hälsa AB
Kardiovaskulära sjukdomar är en av de främsta orsakerna till för tidig sjuklighet och död i Sverige och västvärlden. Deras etiologi är multifaktoriell och starkt förknippad med olika riskfaktorer. Vissa av dessa är opåverkbara, som hereditet, kön och ålder. Andra däremot, som dyslipidemi, högt blodtryck, övervikt, rökning och psykosociala faktorer är påverkbara. Att upptäcka individer som har flera riskfaktorer och därmed lämpliga för primärprevention utgör en utmaning. De flesta riskfaktorer förutom psykosocial stress omfattas av ett lätt användbart risk- och bedömningssystem. Stress däremot är svårare att definiera och mäta. Syftet med detta projektarbete är att skapa en mer detaljerad hälsokontroll som omfattar både traditionell kardiovaskulär riskprofilbedömning och en stressenkät för ett mer prediktivt kardiovaskulärt riskdiagram. Vid studietillfället saknades referensvärde för stressenkäten och därför användes extern enkätcoaching från Centrum för miljörelaterad ohälsa och stress (CEOS). 53 personer som genomgår en vanlig hälsoundersökning ingår i denna retrospektiva tvärsnittsstudie. 43 av dem besvarar en hemskickad stressenkät (enligt CEOS). Sex (6) personer uppfyller kriterierna för arbetsrelaterad stress och sex (6) personer visar en förhöjd kardiovaskulär riskprofil. I två (2) av fallen uppfylls båda kriterierna. Resultatet är svårt att tolka på grund av begränsat patientmaterial utan möjlighet till en statistisk säkerställning. En utvidgad hälsoundersökning som omfattar även de psykosociala aspekterna bör komplettera nuvarande kardiovaskulära bedömning i företagshälsovården. På så vis ökar möjligheterna till tidig upptäckt och eventuell behandling av patienter som är i riskzonen.
Arbetsrelaterade besvär hos tandläkare
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2008) Morgardt, Thomas
Det är känt att tandläkare har en ökad frekvens muskuloskeletala besvär från nacke, övre extremiteter och rygg samt upplever mycket stress i sitt arbete. Studier har visat att tandläkare som har dessa besvär upplever sin arbetssituation som mer otillfredsställande och rapporterar mer ångest samt visar sämre psykosocial hälsa. Studien har genomförts med syfte att undersöka frekvensen av muskuloskeletala besvär, stressrelaterade symptom, skillnader mellan de som arbetade i offentlig respektive privat regi samt skillnader mellan kvinnliga och manliga tandläkare. I Uddevalla och Vänersborg valdes ut 32 tandläkare, 16 vardera från privata och offentliga mottagningar. Åtta kvinnor respektive män i vardera gruppen. Undersökningen gjordes i form av en enkätstudie. Svarsfrekvensen var hög (94 %). Gruppen kvinnliga tandläkare i offentlig anställning rapporterade högst frekvens smärta och mest psykosociala symptom. De privata tandläkarna, både män och kvinnor, var de grupper som var mest nöjda med sin ekonomiska ersättning och visade även högst arbetstillfredsställelse. En möjlig förklaring till dessa skillnader är att de privata tandläkarna i större utsträckning än de offentligt anställda kan påverka både sin arbetstid, arbetsmängd och således även sin ekonomiska ersättning. Studien visade inga statistiska säkerställda skillnader mellan vare sig driftsform eller kön. Ytterligare studier med ett ökat antal undersökta krävs för att finna ev. större eller andra skillnader mellan privat och offentligt arbetande tandläkare. Vidare skulle under-sökningar där man studerar regelbunden fysisk träning och någon typ av psykologisk behandling och ev. djupintervjuer, hos tandläkare vara mycket intressanta.
Att ringa in bortfallet – en telefonintervjustudie av bortfallet till en friskprofilundersökning
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2009) Bayard-Burfield, Louise; AB Previa
Bakgrund: En undersökning får sällan hundra procents deltagande och de som ingår i målgruppen, men saknas efter sista undersökningsdatum, benämns undersökningens bortfall. Om bortfallet blir för stort, kan tolkningen av slutresultatet bli missvisande. På en enhet i Region Skåne med verksamhet på fyra orter, erbjöds 157 anställda besöka företagshälsovården för en friskprofil (hälsodiskussion med företagssköterska) under våren 2009. Trettionio anställda (24.8%) kom ej till den erbjudna friskprofilen. Syfte: Det primära syftet var att undersöka om ett telefonsamtal med ett erbjudande om ny tid kunde öka antalet deltagare i enhetens friskprofilundersökning. Sekundärt belystes även anledningen till bortfallet, förbättringsmöjligheter och den självskattade hälsan med frågeställningarna: Varför valde du att avstå från det första undersökningstillfället? Hur tror du att man kan få fler att delta i friskprofiler? Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd, jämfört med andra i din ålder? Undersökt grupp: Trettionio anställda som ej kom till den erbjudna friskprofilen. Metod: Semistrukturerad telefonintervju. Resultat: Vid uppringning svarade 32 personer varav fyra tackade nej till en intervju. Bortfallet sjönk med 5.1% till 19.7 % då åtta anställda kom för en friskprofil efter telefonintervjun. De 39 anställda som utgjorde friskprofilundersökningens bortfall kunde delas in i två grupper; nio anställda som missat sin bokade tid och en annan grupp med 30 anställda som till stor del inte haft för avsikt att delta i friskprofilen. Förbättringsförslag som framfördes var vidgad provtagning, läkarundersökning samt att anmälningslistan borde finnas tillgänglig under längre tid. Den självskattade hälsan hos de intervjuade männen kunde jämföras med resultatet från Nationella miljöhälsoenkäten 2007 och låg generellt lägre än rikssnittet. Slutsatser: Det gick att minska friskprofilundersökningens bortfall med en telefonuppföljning i anslutning till att den anställde uteblivit från en bokad tid, 6/9 kom. Däremot var det både svårt att nå och motivera den andra delgruppen av bortfallet som till stor del aldrig haft för intention att delta, endast 2/30 kom. Bortfall är en felkälla som återfinns i nästan alla statistiska undersökningar och kan orsaka systematiska fel. En undersökning bör eftersträva minsta möjliga bortfall. De bästa förebyggande insatserna görs med en god planering och information om undersökningens utförande och syfte till målgruppen. Om ett bortfall ändå uppstår bör man pröva med ett påminnelsebrev eller uppringning.
Att vara mellanchef – en möjlig eller omöjlig ekvation: Mellanchefers självupplevda arbetsmiljö och hälsa på Polismyndigheten i Skåne
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2007) Berntsdotter, Ann; AB Previa
Ledarskapet och arbetsorganisatoriska faktorer har i ett flertal studier visat sig vara viktiga för den psykosociala arbetsmiljön och prestationsförmågan hos både medarbetare och chefer. Chefer är ofta utsatta för en hög belastning och ibland för otydligheter i rollfördelning, befogenheter, ansvar och mål för verksamheten. Risken för sådana oklarheter kan vara särskilt stora i politiskt styrda organisationer. Det är därför av intresse att undersöka hur mellanchefer på Polismyndigheten i Skåne ser på sin egen arbetsmiljö och hälsa för att kunna förhindra och hantera stress hos sig själva och medarbetare och för att minska ohälsa och prestationsnedsättning. Har mellancheferna på Polismyndigheten i Skåne en tillräckligt god arbetsmiljö, hälsa och ett ledarskap för att kunna driva verksamheten på detta sätt? Syftet med studien är att undersöka hur mellancheferna på Polismyndigheten i Skåne själva upplever sin arbetsmiljö och hälsa, samt sitt ledarskap. Syftet är även att föreslå åtgärder som kan leda till förbättring om brister identifieras. Tretton mellanchefer har intervjuats med ett underlag med öppna frågor för en kvalitativ analys av resultaten. Mellanchefernas arbetsmiljö ansågs ha ett bristande administrativt stöd vilket resulterade i en onödigt hög stress och mindre tid för utvecklingen av verksamheten och ledarskapet. I övrigt var de allra flesta nöjda med sitt arbete och upplevde goda möjligheter att kunna vara med och påverka, samt att det fanns tydliga mål för verksamheten. Den egna hälsa upplevdes till största delen som god även om det fanns perioder av allt för hög belastning och stress. Många hade flera års erfarenhet av polisarbetet innan de tillsattes som chef och adekvat ledarskapsutbildning fanns, sammantaget bidrog troligen detta till att de kände sig trygga i rollen. Min upplevelse var att de allra flesta beskrev en totalt sett mer positiv bild än vad jag, baserat på tidigare studier, hade förväntat mig. Stöd i rehabiliteringsarbete fanns från personalavdelningen men många uttryckte önskemål om att få mer utbildning i detta och att ha ett bättre samarbete med Företagshälsovården och Försäkringskassan.
Axlar vi vårt ansvar vid Arbetsmiljöutveckling Hälsingland: Hur handlägger vi våra patienter med axel-skulderproblem. En kvalitativ utvärdering av verksamheten
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2008) Engstrand, Christer; Arbetsmiljöutveckling Hälsingland AB
Inom många områden inom vården, så även i företagshälsovården, är uppföljningen av kvalitetsindikatorer dålig. Det tycks också inom många områden vara så att kvalitetsdata endast i ringa omfattning registreras på ett strukturerat sätt och därför blir svåra att följa. På många enheter begränsar sig uppföljningen till sticksprovskontroller av tillgänglighet och mätning av patientupplevelse av tillgänglighet, service och kvalité. Aktuell undersökning har syftat till att undersöka om tydligt och på ett enkelt sätt sökbara kvalitetsdata finns i den egna verksamheten, företagshälsovården Arbetsmiljöutveckling Hälsingland (AH). Dessutom att beskriva och diskutera de kvalitetsdata som går att få fram samt att i viss mån beskriva utvecklingsmöjligheter. Axelproblem är i verksamheten vanliga och under en tvåårsperiod 2006-2008 besökte 148 patienter med axelleds eller AC-ledsproblem AH. Anställda inom produktion med stående arbete och anställda inom omvårdnad, kontor och skola dominerade. 462 journaler med axeldiagnoser och närliggande diagnoser har lästs. Det har mycket tydligt framgått att någon struktur med enkelt sökbara kvalitetsdata inte finns i verksamheten. Undersökta och nedan beskrivna data data har därför hämtats in genom manuell journalläsning och sammanställts manuellt. I materialet framgår att väntetiderna till en första kontakt med sjukgymnast har varit korta. Längre till läkare, troligen pga. läkarvakans. Korta behandlingsserier hos sjukgymnast har dominerat. Korta väntetider har haft till följd att aktiv behandling har satts in tidigt. Ungefär hälften av patienterna har färdigbehandlats av sjukgymnast. Samverkan sjukgymnast och läkare har varit tät och en stor del av patienterna har haft kontakt med båda personalkategorierna. Sjukskrivning har utnyttjats endast i begränsad omfattning. 9 % har varit sjukskrivna. Såväl röntgenremisser som remisser till ortoped har skrivits utifrån tydliga indikationer. I undersökningen har också ett försök att bedöma resultatet av givna steroidinjektioner gjorts. Med måttet ”ej åter efter injektionen” som resultatmått så hade 78 % god effekt av subacromeal injektion. Fyra patienter med rotatorcuffruptur hittades i materialet. Ett observandum är att de fått vänta 64 – 207 dagar på remiss till ortoped efter första kontakten med sjukgymnast eller läkare. Generellt kan alltså sägas att de mått på kvalité som kunnat mätas beskrivit en verksamhet med god tillgänglighet och hög kvalité. Någon struktur med enkelt sökbara kvalitetsdata finns alltså inte i verksamheten. En brist som finns beskriven även i andra verksamheter. Ett stort behov av utveckling av tydliga och över tid mätbara och jämförbara kvalitetsmått finns. I socialstyrelsens författningssamling finns också angivet just krav på dokumentation och kontinuerligt följbara mål.
Behöver man förbättra omhändertagandet av personal som blivit utsatta för stickskador?: En studie av sjuksköterskor och undersköterskor på akutmottagningen och infektionskliniken vid Centralsjukhuset i Kristianstad
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Minnhagen Sjöbeck, Karin; AB Previa
Stick- och skärskador utgör den största risken för överföring av blodsmitta i sjukvården. De vanligaste smittämnena är hepatit B-virus, hepatit C-virus och HIV, som kan åstadkomma kronisk sjukdom och t o m vara letala. Därför måste förebyggande arbete för att undvika sådana skador prioriteras. Åtgärder vid tillbud eller skada finns beskrivna i arbetarskyddsstyrelsens regelverk. Riskbedömningar är gjorda för dessa virus och rutiner är utarbetade för upp-följning efter stickskada med provtagning och i vissa fall profylaktisk behandling. Däremot finns inga rutiner för omhändertagande av den stickskadades psykiska hälsa. I denna studie har undersökts om det nuvarande omhändertagandet är optimalt eller bör förbättras. I detta syfte fick en grupp stickskadade (n=17) besvara dels en nykonstruerad enkät med specifika frågor om händelseförlopp och reaktioner på stickskadan och dels två standardiserade frågeformulär om självskattat psykiskt välbefinnande och allmän hälsa. Kontrollgruppen bestod av jämförbar sjuk¬vårdspersonal som inte varit utsatta för stickskador (n=25). Resultaten visade att de flesta som varit utsatta för stick¬skada var nöjda med omhändertagandet, men att undergrupp önskade bättre medicinsk information och ökat känslomässigt stöd. Självskattat psy¬kiskt väbefinnande och allmän hälsa skilde sig inte åt mellan grupperna, och var dessutom på en påtagligt god nivå jämfört med en större svensk referensgrupp av kvinnor. Slutsatserna av studien är att det nuvarande emotionella omhändertagandet efter stickskada förefaller tillräckligt för flertalet drabbade, men att förbättrat stöd och ökad information torde behövas för att tillgodose behoven hos samtliga stickskadade. Som en enkel förbättring kan föreslås att samtliga stickskadade förses med ett informationsblad med grundliga fakta om de medicinska riskerna vid stick-skada samt olika kontaktpersoner att kunna vända sig till vid behov.
Besvär från rörelseapparaten hos anställda på Elektroniken, Peltor
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2007) Ulvatne, Torben; Apladalens Företagshälsovård AB
Syftet med undersökningen var att kartlägga omfattningen av besvär från rörelseapparaten hos de anställda på den undersökta produktionsenheten för hörselskydd. Ytterligare syften var att se om man tidigt kan identifiera personer eller arbetsgrupper med likartade besvär, där åtgärder behövs på individ- eller gruppnivå. Den undersökta gruppen bestod av 86 personer, varav 59 kvinnor och 27 män. Produktionsenheten var fördelad på tre avdelningar. En avdelning skilde sig något i arbetsförutsättningar med lägre tempokrav och större rörlighet. Den bestod enbart av män. Ergonomiska förutsättningar var i övrigt ensartade med dominerande sittande monteringsarbete (70-80 procent av arbetstiden) men med möjlighet att stå. Belastning i arbetet förkom främst på händer, handleder, armar och nacke. Metoden var en enkätundersökning där värkbesvär redovisades från nio olika anatomiska lokalisationer. Värken graderades i en fem-gradig skala från de kroppsområden som drabbats under den senaste 12 månadersperioden. Hänsyn togs även till om man varit sjukskriven för värken. Värkpoängen sammanräknades från de nio anatomiska områdena enligt den fem-gradiga skalan och kunde ge totalt mellan 0-45 poäng. Arbetstrivsel belystes med separata frågor och uppdelades i hög och låg arbetstrivsel där skillnader i värkrapportering studerades. Svarsfrekvensen på enkätundersökningen var 95 procent. Smärtprevalens den senaste veckan, samt de senaste 12 månaderna var högst för nacke, ländrygg och skuldror. Genomgående högre värkprevalens påvisades hos kvinnor jämfört män, vilket också rapporterats i litteraturen. Dock skilde sig en produktionsenhet från detta då männen vid enheten genomgående rapporterade mer värk än kvinnorna. Värkintensiteten var högst i ländryggen hos båda könen, samt i handleder/händer hos kvinnor. Värk i länd- och bröstrygg var de lokalisationer som oftast medförde sjukskrivning. Skillnader i värkrapportering fanns mellan de olika avdelningarna. Det gällde även mellan de två avdelningar som hade jämförbara ergonomiska förutsättningar. Vid analys av sambandet mellan arbetstrivsel och totala värkpoäng fann man klart högre värkpoäng i gruppen med låg arbetstrivsel hos kvinnor, men inte hos män. För de som varit sjukskrivna för sin värk fanns en klar övervikt för låg arbetstrivsel hos båda könen. Slutsatsen av enkätundersökningen bedöms vara att värkrapporteringen hos den undersökta gruppen är högre än den som rapporteras i tidigare studier av allmän befolkning. Det får betonas att man i denna undersökning inte har kunnat jämföra med studier av liknande produktionsenheter. Undersökningen kunde identifiera vissa individer med hög värkrapportering och avdelningar med ensartade besvär där behov av vidare uppföljning på såväl individ- som gruppnivå finns. Resultaten tyder på en koppling mellan arbetstrivsel och värkomfattning, samt mellan arbetstrivsel och sjukskrivning för värken. Dessa fynd pekade på att enkäten uppnådde syftet med att kartlägga omfattningen av värkproblematiken, samt fånga upp individer och grupper med behov av vidare utredning och åtgärder.
Biologisk kontroll av exponering för polyaromatiska kolväten (PAH) hos koksverksarbetare
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2009) Brandt, Gunnar; SSAB
Koksverksgas har en carcinogen verkan och det är pga. sitt innehåll av Polyaromatiska kolväten (PAH=PolycyclicAromaticHydrocarbons) därför viktigt att begränsa exponeringen för individen. Syftet med undersökningen är biologisk monitorering av exponering för PAH hos koksverksanställda samt att ge personlig återkoppling. Resultaten ger de anställda en möjlighet att påverka sin egen exponering, risk och därigenom även minska den oro som framkallas i denna arbetsmiljö. Den valda undersökningsgruppen arbetar vid Koksverket SSAB i Luleå. Personalen omfattar 120 anställda med övervikt för manlig personal, kvinnor mindre än 10 %. Bland personalen är 22 % rökare. Personalen består av maskinförare, kontrollrumpersonal och underhållspersonal inklusive administrativ personal, tekniker samt projektarbetande. SSAB:s service personal och reparatörer som utför arbete i anslutning till koksverket har ingått i undersökningen. De utgör dock endast ett fåtal av den undersökta gruppen. (Entreprenörer har även erbjudits och deltagit men redovisas inte i denna undersökning utan resultat har gått till deras egna företagshälsovårdar.) Genom eliminering av läckagekällor som sker kontinuerligt och regelbunden biologisk mätning av exponeringen hos koksverksanställda, via kvantitativ mätning av urinmetabolit (PAH). Personlig feedback och kontroll av skyddsutrustning har sedan starten 1999-2001 exponeringsnivåerna kunnat sänkas till dagens datum våren 2009. Tidsserien av hydroxipyren mätningar visar en reduktion i medelhalt över år. Genom egenkontroll och förebyggande skyddsåtgärder så har de anställda kunnat närmast halvera sin exponering av PAH. Det går inte att fastlägga av undersökningen hur stor del som denna bidragit till sänkningen, men kan tänkas vara delaktig. Denna metod bör ytterligare förfinas genom bättre säkerhet i exponeringsupptaget (hud, gastrointestinalt, respiratoriskt.),för att kunna bidra till förbättring av skyddsklädsel och utrustning. Men kan i dagsläget ses som komplement till hälsoundersökningen. Man bör eftersträva en exponeringsnivå av PAH som i urin ger hydroxipyren metabolit nivåer under 1,4 μmol/mol kreatinin enligt studier Yrkes- och miljömedicin Umeå Universitet (J. Lewin) för att begränsa exponeringen av bensen.
Blodtrycksförändringar hos skiftarbetare?
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2003) Jerresand, Stefan; Brukshälsan i Uppland AB
Blodtrycksförändringar hos skiftarbetare? Enligt den forskning som bedrivits under många år är skiftarbete förenat med en rad effekter på hälsan, däribland hjärt-kärlsjukdomar. Risken med skiftarbete är den förändring av dygnsrytm, och därigenom den biologiska klockan, som sker. Människans dygnsrytm har följts med ett stort antal variabler, bland annat blodtryck. Projektet syftade till att se om blodtrycksbilden skiljer sig mellan skift och dagarbete. De blodtrycksförändringar som mättes var medelblodtryck och blodtryckssänkning under sömn. Förhöjt blodtryck, eller avsaknad av blodtryckssänkning under sömn är förenat med ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Blodtrycket mättes med 24-timmarsblodtrycksmätare. Undersökningen genomfördes på valsverk i Söderfors. Undersökta grupper var skiftarbetare och arbetare med enbart dagarbete, tio personer i var grupp. Resultatet visade att skiftarbetare hade en förhöjning i systoliskt blodtryck men ingen risk för utebliven blodtryckssänkning under sömn. Dock var grupperna små och i gruppen med enbart dagarbete fanns de med extremt lågt blodtryck utan nattlig sänkning. Trots detta visar projektet att det finns anledning att vara uppmärksam på riskerna med blodtrycksförhöjning hos skiftarbetare.
Blodtrycksmätningar vid hälsoundersökningar
(Göteborgs universitet. Sahlgrenska akademin, 2007) Lindecrantz, Olof; Varbergshälsan
Under senare år har det diskuterats om blodtrycksmätningarna skall göras i sittande i stället för i liggande. I stora delar av världen, där mycket blodtrycksforskning har gjorts, har blodtrycken oftast mätts i sittande. I Sverige har blodtrycken för det mesta mätts i liggande. Kan man utan vidare använda sig av samma gränsvärde för förhöjt blodtryck i så fall? För att få en uppfattning om hur pass jämförbara dessa olika sätt att mäta blodtrycken på gjordes en undersökning på Varbergshälsan våren-sommaren 2006. 19 personer utan blodtrycksbehandling som vid hälsoundersökning hade ett mottagningsblodtryck sittande eller liggande över 135/85 följdes upp med ytterligare två mottagningsblodtryck sittande och liggande. Därefter gjordes 24-timmarsregistrering av blodtrycken med avsikten att på det sättet få den bästa möjliga värderingen av blodtrycken. Vid resultatsammanställningen noterades om blodtrycksgränserna överskreds för medelvärdet av mottagningsblodtrycken och för medelvärdet av 24-timmarsblodtrycken. För mottagningsblodtrycken användes samma gränsblodtryck, 140/90, för både sittande och liggande mätningar. För 24-timmarsblodtrycken användes gränsvärdena 135/85 för dagsmedeltrycken och 120/70 för nattmedeltrycken. Studien antyder att överensstämmelsen mellan de olika sätten att mäta blodtrycken för de flesta individer är god. 10 personer fick förhöjt blodtryck vid alla fyra sätten att mäta blodtrycken på. Övriga undersökta individer hade blodtryck nära gränserna och ingen av de 19 personerna hade blodtryck under gränsen vid alla sätten som blodtrycken mättes på. Mottagningsblodtrycken sittande resulterade oftare i förhöjda värden och gav i några fall falskt förhöjda blodtryck. (D.v.s. i dessa fall normala 24-timmarsnivåer) Studiematerialet är för litet för att dra några säkra slutsatser men om fler liknande studier kommer att göras vore det intressant att se om ett något högre gränsvärde för sittande blodtryck skulle göra överensstämmelsen mellan de olika sätten att mäta blodtrycken på ännu bättre. Enligt denna undersökning är det inte självklart att vi ska byta ut liggande blodtryck mot sittande utan hellre använda oss av både och. Resultaten pekar också mot att man vid hälsokontroller kan klara sig tillräckligt bra med mottagningsblodtrycken. 24-timmarsmätningar behövs sannolikt bara om det rör sig om högriskindivider eller annars särskilt svårvärderade blodtryck.

Browse

Browsing Uppdragsutbildning Företagsläkarkursen Väst - Projektrapporter by Subject "Projektrapport"