Analys av riskpremien på den svenska marknaden - Framräknandet av en oviktad riskpremie samt sambandet mellan beta och avkastning i CAPM

Abstract

Bakgrund: Marknadens riskpremie är en central och oerhört viktig ekonomisk variabel vid investerings- och värderingsbeslut. Som del i CAPM används den för att formulera avkastningskravet för eget kapital. Hur marknadens riskpremie skall skattas har länge varit ett flitigt debatterat ämne bland såväl praktiker som akademiker. Lika många varianter av skattningar, lika många olika resultat redovisas. En oviktad riskpremie som är mer passande för ett företags unika marknad kan vara en variant istället för den traditionellt viktade.

För att ett avkastningskrav skall kunna skattas förutsätter CAPM att det finns ett samband mellan avkastningen och risken mätt i β. Genom att genomföra tester på sambandet mellan avkastningen och β-värdet går det att kontrollera huruvida detta samband existerar på den svenska börsen.

Syfte: Syftet med uppsatsen är tvåfaldigt. För det första, att beräkna riskpremien för ett oviktat index, och för det andra att klargöra sambandet mellan risken mätt i β och avkastningen för ett urval av svenska börsnoterade företag.

Tillvägagångssätt: Uppsatsen är av kvantitativ art. Med hjälp av ett dataunderlag där marknadens avkastning, den riskfria räntan samt värdeförändring för 31 svenska företag presenterades genomförde vi statistiska tester för att nå resultat på vår frågeställning. Testerna genomfördes i statistik-programmet SPSS samt Excel.

Resultat: En oviktad portfölj (rp-rf) ger i det här fallet en högre riskpremie i samtliga perioder vid jämförelse med marknaden (rm-rf). Medelvärdena är signifikant skilda från varandra vid en 95 % -nivå vid fyra av fem perioder vilket indikerar att den oviktade premien, i detta fall, ger en högre historisk avkastning.

Några trender kan inte påvisas huruvida (rp-rz) har ett speciellt förhållande gentemot (rp-rf) samt (rm-rf) trots att sambandet rz > rf gäller. En analys med ett större urvalhade möjligtvis kunnat påvisa detta samband.

Redovisade resultat tyder på ett starkt samband mellan β-värde och avkastning, då tester med värden från samma period genomförs. Förklaringsgrader för tre av fyra perioder ligger kring 0,8 och tyder på att ett högre β-värde i dessa fall ger en högre avkastning.

Våra utfall visar inget starkt samband mellan det beräknade β-värdet och det verkliga framtida utfallet av avkastningen. En förklaring till resultatet kan bero på att studerade tidsperioder är för långa och oexakta. Kortare perioder och månadsdata hade möjligtvis gett ett annorlunda resultat.