dc.description.abstract | I dagsläget finns det endast ca 30 småskaliga slakterier i Sverige. Orsaken till utvecklingen
mot större och färre slakterier är minskad lönsamhet i branschen och en hårdnande konkurrens
från importerat kött.
För konsumenten blir det allt viktigare med närproducerat kött, men för uppfödarna är det
fortfarande ekonomin och lönsamheten som är det viktiga. Närheten till slakteri eller
konsument kommer i andra hand.
Föremålet för vår studie är Gunnarsbo Gård i Svenljunga som ägs av Lollo Alling. Gunnarsbo
Gård har i dagsläget inget slakteri, men planerar en småskalig slakteriverksamhet. Enligt
planen ska uppfödare kunna hyra lokalerna och själva sköta slakt, styckning och
vidareförädling, eller hyra in professionella slaktare, styckare och charkuterister.
Syftet med denna uppsats är att klargöra vilket av tre alternativ som är mest lönsamt: 1) att
uppfödaren säljer djuren direkt till ett storskaligt slakteri, 2) att uppfödaren hyr lokaler av
Gunnarsbo Gård. Där sköts slakt, styckning och charkförädling, antingen av uppfödaren själv
eller med inhyrd arbetskraft, för att sedan lämna lokalerna och ta produkterna med sig, eller
att 3) Gunnarsbo Gård agerar inköpare och sköter slakt, styckning, förädling och försäljning.
Genom att försöka besvara frågan hoppas vi att vår uppsats kan komma att ligga som grund
för investeringsbeslut och vara en riktlinje, inte bara för Gunnarsbo Gård, utan även för andra
småskaliga slakterier i framtiden.
Uppsatsen bygger i huvudsak på primärdata från intervjuer, som jämförts med sekundärdata,
som exempelvis tidigare uppsatser inom ämnet, tidningsartiklar, årsredovisningar,
Internetkällor och priskataloger. Detta för att öka validiteten.
När vi jämför de tre alternativen ser vi snabbt att de skiljer sig åt i vilket alternativ som har
bäst lönsamhet. I Alternativ 1 får uppfödaren minsta möjliga intäkt, men det är en stadig
intäkt från ett stabilt, i Scans fall multinationellt, företag. Uppfödaren tar inga risker och kan
ha uppfödandet som bisyssla till den ordinarie verksamheten, vad den än kan vara.
I Alternativ 2 är det uppfödaren som tar på sig en del av riskerna, framför allt de som tillhör
försäljning och etablering på marknaden. Uppfödaren blir i detta alternativ rikligt belönad
med en betydande resultatökning även om försäljningen inte skulle nå riktigt ända fram. För
det småskaliga slakteriet är inte Alternativ 2 att föredra, på grund av att täckningsbidraget har
svårt att täcka de höga samkostnaderna.
I Alternativ 3 slipper uppfödaren den mesta risken, eftersom enda skillnaden mellan
Alternativ 1 och 3 är vem uppfödaren säljer till, det storskaliga slakteriet eller Gunnarsbo
Gård. Den enda ökningen i risk för en uppfödare är att man inte längre arbetar med ett stort,
etablerat eller multinationellt företag med den ekonomiska trygghet det innebär. Vi har utgått
från att en tioprocentig ökning av intäkterna för en uppfödare, jämfört med det storskaliga
slakteriet, skulle vara nog för att övertyga uppfödare att börja sälja sina djur till det
småskaliga slakteriet istället för till Scan. För det småskaliga slakteriet innebär Alternativ 3 en
ökad risk, eftersom man, förutom alla känsliga lönekostnader, dessutom har ett säljansvar.
Resultatet för det småskaliga slakteriet ser mycket bra ut i alternativ 3, med hög räntabilitet på
totalt kapital redan vid normal kapacitet, vilket gör att slakteriet kan koncentrera sig på
kärnverksamheten och inte behöver ha full beläggning. | en |