Nätuniversitetets studentnytta - slutrapport I från en 3-årig utvärdering

Abstract

I rapporten sammanfattas och diskuteras ett 3-årigt utvärderingsuppdrag där syftet varit att utvärdera studentnyttan med den IT-stödda distansutbildning som genomförs inom ramen för Sveriges nätuniversitet. Utvärderingen har genomförts vid Centrum för utvärderingsforskning vid Umeå universitet (UCER) på uppdrag av Myndigheten för Sveriges nätuniversitet. Syftet med föreliggande rapport är att beskriva och analysera hur studenter upplever värdet/nyttan av att delta i IT-stödd distansutbildning inom ramen för Sveriges nätuniversitet och hur de upplever värdet/nyttan av olika utbildningsstöd som de möter under utbildningen. Det föreligger i vissa avseenden stora skillnader mellan studenter inom den reguljära utbildningen, studenter inom traditionell distansutbildning respektive studenter i IT-stödd distansutbildning inom Nätuniversitetet. Men inte heller de studenter som läser inom Nätuniversitetet utgör en homogen grupp. Statistiken från höstterminen 2003 kan tolkas så att man via Nätuniversitetet inte bara når fler studenter utan också delvis andra studenter än den reguljära utbildningen på campus. Den stora grupp av studenter som kombinerarstudier inom Nätuniversitetet med reguljär utbildning liknar dock i många avseenden de reguljära studenterna. För de studenter där det var betydelsefullt att det var en utbildning som gick på distans med IT-stöd var det framförallt möjligheten att studera i sin egen takt, att de inte kunde studera på något annat sätt på grund av arbetet samt att studenterna bodde långt från närmaste studieort som var av betydelse. Det framkom attityder om att IT-stödd distansutbildning lämpar sig mindre väl för nybörjarstudenter. Kontakten med lärarna upplevs av många studenter som viktigare på IT-stödda distanskurser än på campuskurser. Centralt i kommunikationen mellan lärare och studenter upplevdes vara närvaro och återkoppling. Ett mått på hur flexibla utbildningarna är om det förekommer (obligatoriska) fysiska sammankomster eller ej. Både studenter och, framförallt, lärare upplever att det finns en risk för att fusk ska förekomma om examinerande inslag genomförs över nätet. Att förlägga examinationerna till campus riskerar dock att minska flexibiliteten och tillgängligheten. Det fanns en positiv grundsyn på IT-stödd distansutbildning; såväl till att rekrytera studenter med en IT-stödd programutbildning som gått på distans, i bagaget, som till att använda studieformen för fortbildning/vidareutbildning av den egna personalen, bland de intervjuade arbetsgivarna. Den formella behörigheten var det som framförallt tillmättes betydelse av de intervjuade arbetsgivarna. Hur studenten bedrivit sina studier (studieform) eller var studenten bedrivit sina studier (studieort) tillmättes däremot inte någon betydelse. De flesta lärare har en positiv grundinställning till studieformen och de möjligheter den innebär. Den mer flexibla studieformen upplevs vara av stort värde för studenterna, bland annat för studenter från nya grupper i samhället och för studenter som är bundna till sin hemort. Det framkom emellertid bland lärarna attityder om att alla utbildningar/ämnen inte kan ges på distans med IT-stöd. En del lärare menade att fysiska sammankomster är nödvändiga för att upprätthålla utbildningens kvalitet. Bland en del av de lärare som undervisar på IT-stödda distansutbildningar verkar det finnas föreställningar om att kvaliteten i vissa avseenden är lägre i den utbildning som ges på distans med IT-stöd. En del lärare menar emellertid att kvaliteten är högre i en utbildning som går på distans med IT-stöd.