Skiljeklausuls verkan mot ickesignatär

Abstract

Resumé

Skiljeklausulen utgör grunden för skiljemännens behörighet att avgöra en tvist. Det ligger därmed nära till hands att anta att endast den som har ingått avtalet med den tillhörande skiljeklausulen kan tvingas medverka i ett skiljeförfarande. Emellertid har ett flertal skiljeklausuler bedömts vara tillämpliga även i förhållande till den som på annat sätt har varit delaktig i avtalets prestationer respektive förpliktelser. I svensk rätt saknas det regler för hur ett skiljeavtals rättsverkan skall bedömas i situationer där såväl signatärer som ickesignatärer är involverade. Uppsatsens syfte är således att försöka identifiera vilka omständigheter som kan legitimera bundenhet av en skiljeklausul, som tredje part aldrig har haft för avsikt att acceptera. En alltför extensiv tolkning rörande bundenhet av en skiljeklausul riskerar att underminera den fundamentala avtalsrättsliga grunden för skiljemannarätten, nämligen partsautonomin och korresponderande viljeförklaringar.