Skadestånd i diskrimineringsmål - avskräckande effektiva och proportionerliga?

Abstract

Skadestånd i diskrimineringsmål har kritiserats för att inte uppfylla EG-direktivens kriterier att vara tillräckligt avskräckande, effektiva och proportionerliga då de av domstolarna har jämförts med skadestånd vid andra brott. I min uppsats tar jag upp frågan dels om det reparativa syftet uppnås genom dagens skadeståndsbelopp, dels om den preventiva funktionen upprätthålls.

Under arbetets gång med denna uppsats har en ny diskrimineringslagstiftning arbetats fram med syfte att försöka stärka skyddet mot diskriminering. Nyligen har både lagrådsremiss och proposition lämnat regeringen och den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2009. I min uppsats diskuterar jag även frågan om den nya diskrimineringslagstiftningen kommer att förändra skadeståndspraxisen i Sverige?

Jag anser att sanktionerna för brott mot diskrimineringslagstiftningen måste ses över för att uppfylla den moralbildande och handlingsdirigerande effekt den syftar till. Det finns förutom skadestånd andra typer av sanktioner att tillgå. Jag skulle gärna se att en annan typ av sanktion infördes på diskrimineringsrättens område, närmare bestämt en typ av sanktionsavgift.

Avgiften skulle vara ett komplement till skadeståndet, som tilldelas offret för den kränkning personen utsatts för. Avgiften skulle emellertid tillfalla samhället och mitt förslag är att beloppet ska tillfalla en fond som har som syfte att främja de som bekämpar diskriminering och arbetar för mänskliga rättigheter. Detta skulle leda till största möjliga nytta för största möjliga antal då samhället skulle få mer resurser att uppfylla målet om alla människors lika värde.