Where have all the young men gone? En problematisering av den låga andelen unga män bland ungdomsmottagningens besökare

Abstract

Syftet med studien var att problematisera det faktum att gruppen unga män utgör en minoritet av besökarna till Sveriges ungdomsmottagningar (UM). Problemområdet studerades ur epidemiologisk såväl som genusvetenskaplig synvinkel. Studien behandlade konsekvenser som unga mäns frånvaro på UM kan ha för klamydiaepidemin. Även snedfördelningen vad det gäller ansvarstagande för den sexuella hälsan män och kvinnor emellan problematiseras. Problemområdet belystes genom utvärdering av ett projekt som genomfördes av en enskild UM och som syftade till att få fler unga män att söka sig dit. Huvudsaklig metod var en enkätundersökning som kompletterades med ett antal intervjuer samt granskning av besökstatistik. Faktorer som hindrar respektive främjar unga män att besöka UM kartlades utifrån erhållna resultat och tidigare studier. Det rörde sig främst om frågor gällande tillgänglighet, personal, egna besökstider och kännedom om UM. De unga männen har lyst med sin frånvaro sedan första UM startade 1970. Trots att problemet lyfts gång på gång från flera instanser, saknas konkreta åtgärder för att påverka rådande situation. Vi tror att detta bottnar i brist på resurser såväl som i traditionella strukturer, oklar ansvarsfördelning och vaga målformuleringar hos Sveriges UM.